Minnet och den fysiska omgivningen

 

Bilden är från Monterey i Kalifornien. Jag lyckades ta en bild utan att få med alla snabbmatsrestaurangerna i hamnen utan bara det som kan minna om den tid då John Steinbeck bodde här.

När jag var ung och efter avslutad militärtjänstgöring kom till Stockholm för att studera fanns hela Stockholms Universitet innanför tullarna. Det var över nittio institutioner som låg spridda i äldre byggnader. Hela innerstaden var fylld av platser där jag träffade nya vänner och fick minnen. Minnen som upplevdes i den miljö som idag till stora delar inte längre finns. Universitetet flyttades ut till modernistiska kaserner norr om staden. Hela nedre Norrmalm revs och man skapade det nya anonyma centrum vi har idag.

När jag tänker på dem jag träffade då ser jag dem framför mig i de miljöer vi umgicks, undervisningslokaler, restauranger, festlokaler m.m.

Vissa platser var viktigare än andra – som området kring Odenplan. Det området har i stort sett skonats från rivningsraseriet. Därför är det trevligt att gå där och plötsligt i åsynen av ett hus t.ex komma ihåg något som hände och de personer som var med.

Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors skriver :

Det senaste stadiet i människans evolution är att vi har lärt oss lagra berättelser från det mentala landskapet utanför oss med hjälp av bilder, skrift, ljudinspelningar, filmer och till och med i det yttre landskapet. — —-Våra minen är starkast knutna till personer och platser Dessa är oftast de bärande elementen i myter och berättelser – det är jus de båda kategorierna som egenskaper och händelser knyts till.

Minnet fästs gärna på platser i landskapet som syns tydligt och kan fungera som landmärken.

Så vad händer när man gör stora ingrepp i den fysiska miljön. När man river Nedre Norrmalm eller när man rev åttio byggnader i Göteborg eller förstörde hela sidan av Kristianstads centrum med en över 300 meter lång galleria? Jo – det som händer är att våra minnen försvinner med byggnaderna.

Men – säger du, man måste ju bygga nytt ibland. Jovisst men man behöver ju inte gå tillväga som vi gjort i Sverige där man rivit ungefär lika mycket som det som förstördes i städer på kontinenten. Där försvann husen genom bombning. Vi klarade av samma sak utan bomber.

Det går att bygga så att stadens struktur behålls och varsamt förnyas. Då kan också minnena få leva vidare.

Ansvar nu – och sedan, fortsättning

Häromdagen skrev jag inlägget om vem som har ansvaret när ett köpcentrum fallerar. Idag skriver SvD om Boultbeeskandalen. Stockholm stad sålde 2007 10 köpcentra till det engelska företaget Boutbee för 10,4 miljarder kronor. Två år efter att företaget tvingades lämna Stockholm är flera centra i förfall. Även Center Syd i Kävlinge fick prova på att ha Boultbee som ägare ett tag. Nu har forskare vi Handelshögskolan i Stockholm studerat hur det gick efter att Boultbee tvingats lämna. De kommenterar i SvD på följande sätt:

– Det har saknats ett tydligt ansvar för samhällsutvecklingen sedan dessa centra fick privata ägare. Det har även påverkat samhällsutvecklingen negativt.

– Kommunen har ansvaret oavsett om den äger eller inte. Det handlar inte om ideologi utan om vanligt bondförnuft.

 

Köpcentruminvesterare är inga samhällsbyggare

I en artikel i DN den 8 september beskrivs vad som kallas en överetablering av köpcentra. Sant är att vi haft en utveckling där antalet köpcentra ökat utan någon egentlig diskussion. Projekten blir allt större och man vill nu bli “urbana” och inkludera offentlig service. Det vore en icke önskvärd utveckling. Fortsätt läsa Köpcentruminvesterare är inga samhällsbyggare

Missmood

Ett rulltrappspaket tar dig upp från Regeringsgatan till Malmskillnadsgatan

När den nya gallerian Mood i Stockholm lanserades så var det med begrepp som mjuka värden och sinnlig shopping enligt DN. Idag skriver DN (dock ej på nätet) att det är glest bland kunderna i Mood i Stockholm. Stämningen tycks alltså några månader efter öppnandet ha övergått i missmod.
Nu skall man inte döma ut projekt efter några månaders drift. Ändå är det svårt att förstå vad denna galleria skall fylla för funktion. Från företrädare för Citysamverkan i Stockholm har man tidigare sagt att Mood-gallerian kan skapa bättre flöde längs idag bortglömda bakgator mellan Hötorgscity och Stureplan.

Det är naturligtvis tvärtom. Denna galleria liksom alla andra bidrar till att dränera den viktigaste allmänna platsen , nämligen gatan. Nu har visserligen den stora rivningen av Nedre Norrmalm på 1960-talet gjort grovjobbet s a s. Men fotgängarna går hellre närmaste vägen mellan A och B i stället för att gå in i ett kvarter för att komma ut på samma gata lite längre bort efter att ha tagit sig upp genom ett rulltrappspaket. Man gör det även om man tvingas gå på utsidan av det kvarter där Moodgallerian ligger och precis som vanligt är det en lång intetsägande fasad utan gatuliv här.

Mood-gallerians utsida mot Mäster Samuelsgatan

Moodgallerian är det senaste tillskottet i Stockholms rad av köpcentra. Staden har europeiskt rekord i antal kvadratmeter köpcentrumyta per 1000 invånare. Den genomsnittliga ytan för 40 större städer i Europa är 382kvm/1000 inv. Stockholm har 879 kvm.

Vad tycker politiker om köpcentra?

Tja vad de tycker om köpcentra här i Sverige vet jag faktiskt inte. Ingen talar om det vad jag vet, utom i Kristianstad förstås där politikerna är glada att angöra ett köpcentrum, långt som en Finlandsfärja till stadskärnan. Just nu är ju riksdagspolitikerna dessutom lediga för att vara hemma och ta hand om skördearbetet. A propos det – läs Carl Rudbecks inpass om detta ämne i Sydsvenskan här.
Vad man tycker i Frankrike däremot kan man läsa i affärstidningen Les Echos här. L’Assemblée des communautés de France (ADCF) vilket motsvarar Sveriges kommunförbund har protesterat mot utvecklingen. ADCF representerarar 40 miljoner invånare. Förra året gavs tillstånd för 3,1 miljoner kvadratmeter kommersiell yta, varav 82% gällde nybyggnation och resten utvidgning av existerande anläggningar. Man vill nu ha en ny lag som begränsar denna utveckling.

De fyra städerna Lille, Lyon , Marseile och Paris har en köpcentrum yta per invånare från 141 kvm till 260 kvm. Det är alltså långt ifrån Stockholms 879 kvm. Men så är också Stockholm duktigast i hela Europa i denna gren. Uppgifterna är från februari 2012. De franska kommunalpolitikerna reagerar alltså och tycker att det börjar bli för mycket på, för svenska förhållanden, relativt låga nivåer.