Malmös handelspolicy

IMG_6442Malmö skall skaffa en handelspolicy. Till ändamålet har man bett konsultföretaget Tyréns göra ett underlag, en utredning. Resultatet är ett dokument som med sitt marknadsekonomiska resonemang tar oss ytterligare ett steg från de frågor som är viktiga för en stads utveckling.

  Fortsätt läsa Malmös handelspolicy

Limhamns Miljöförening och hotet från Emporia

På torsdagskvällen var jag inbjuden av Limhamns Miljöförening att tala om Hotet från Emporia. Jag redogjorde för de beräknade konsekvenserna av de etableringarna som nu byggs i Malmö. Kommunerna runt Malmö skall släppa till hälften av den nödvändiga omsättningen. Vad skall man då göra? Mitt förslag är som jag upprepat, att förstärka den lokala karaktären och att skapa platser som är trevliga att besöka och vistas på även om handeln skulle decimeras. Förändringar av handeln sker ändå, utan konkurrensen från köpcentra. Det är ju inte handelns uppgift att skapa liv och rörelse i våra centra. Det åligger planmyndigheten att skapa förutsättningar för fastighetsägare m fl att vackar och attraktiva platser kommer till. Då kommer också handeln. Om man på en mindre ort inte kan finna en plats där handeln kan beredas lokaler utan att de ligger utspridda på en sträcka av en halv kilometer.(Jag syftar inte på Limhamn här.) Ja då blir hotet från köpcentra kännbart.

Genombrottet i Limhamn med plank och nedlagd järnväg t.v.


Limhamn har som jag beskrivit i ett tidigare inlägg en centrumkärna som har en tydlig urban karaktär vilket skiljer Limhamn från de flesta stadsdelscentra som finns i Malmö. Man har en rutnätskaraktär i kvartersindelningen. Limhamns centrum klövs i två delar på 1980 talet när politikerna ville dra en väg för tung trafik genom samhället. Det var då det fanns en färjelinje vid Limhamn till Dragör. Det kallades för genombrottet, lokalt för sammanbrottet. Den lokala opinionen var högljutt emot men den ansvarige politikern ville inte lyssna. Idag ångrar han sig.

Med på mötet var en representant från Malmö gatukontor som visade på ett förslag att lägga en cykelbana längs järnvägsspåret. Man skulle också ta upp något extra hål i planket mot Genombrottet för cykeltrafik. Publiken frågade om inte bilar skulle kunna få passera mellan stadens två delar på mer än ett ställe. Nej blev svaret.

Limhamns centrum kan med små åtgärder göras attraktivare. Det innebär inte att man skall göra gågata av Järnvägsgatan men att bredda trottoaren på den soliga sidan och plantera en trädallé. Det är som jag tidigare sagt inte nödvändigt för en bil att kunna göra en u-sväng i ett svep på gatan. Det finns plats. Sen kan man ju fortfarande önska att Limhamns två delar får läka ihop och att genombrottet blir en stadsgata. Att skylla på bullernivåer håller inte. Bullret från personbilarna som det rör sig om kan minskas om hastigheten sänks något vid Limhamns centrum.

Jänrvägsgatan i Limhamn med den soliga sidan t.h.

 

Boulevarder – i Malmö och på andra ställen /Boulevards in Malmö and other places

 

Kurfürstendamm, Berlin är en av huvudgatorna i den västra delen. Tunnelbanan går i mitten. Gatan är 47 m mellan husväggarna.

Scroll down for English version.
Malmö skall få en boulevard – i Hyllie. Tankarna går till stora städer som Paris och Berlin. Hyllie Boulevard heter den och den finns redan på plats mellan Arenan och Emporia.  Man har införskaffat plataner som stammas upp på Parisiskt vis. Fortsätt läsa Boulevarder – i Malmö och på andra ställen /Boulevards in Malmö and other places

Vem tänker på den offentliga platsen?

Sundstorget, Helsingborg – en mötesplats?

Ja, kommunen naturligvis säger du. Men bara för att det vi kallar offentlig plats är ett ansvarsområde för kommunal förvaltning så betyder det inte att inte andra än politiker och tjänstemän kan känna ett ansvar. Kyrkorummet är också en offentlig plats tillgänglig för alla medborgare. Det är något som många visar ett stort intresse för. Kyrkan har också många frivilliga i och kring sin organisation. I det civila samhället är den offentliga platsen en mycket viktig institution, här kan hållas möte och demonstrationer, men framför allt bör den offentliga platsen vara ett ställe för spontana möten människor emellan.
I takt med att nästan alla köpcentra idag talar om sig själva som ”mötesplatser” och gör anspråk på att vara någon slags allmän plats så är det hög tid att se över torgen och de centrala gaturummen i städer och förorter och öka deras attraktivitet som platser. Det behövs tyvärr i väldigt många fall.
I dagstidningen San Franscisco Chronicle skrev man nyligen om organisationen SF Beautyful, som är en sextio år gammal organisation och som ser som sin uppgift att framför allt värna den offentliga platsen, the public place. Man gör annat också. Mest kända är man för att en gång sett till att bevara de numera berömda spårvagnarna, the cable cars. Läs mer här

Vad tycker politiker om köpcentra?

Tja vad de tycker om köpcentra här i Sverige vet jag faktiskt inte. Ingen talar om det vad jag vet, utom i Kristianstad förstås där politikerna är glada att angöra ett köpcentrum, långt som en Finlandsfärja till stadskärnan. Just nu är ju riksdagspolitikerna dessutom lediga för att vara hemma och ta hand om skördearbetet. A propos det – läs Carl Rudbecks inpass om detta ämne i Sydsvenskan här.
Vad man tycker i Frankrike däremot kan man läsa i affärstidningen Les Echos här. L’Assemblée des communautés de France (ADCF) vilket motsvarar Sveriges kommunförbund har protesterat mot utvecklingen. ADCF representerarar 40 miljoner invånare. Förra året gavs tillstånd för 3,1 miljoner kvadratmeter kommersiell yta, varav 82% gällde nybyggnation och resten utvidgning av existerande anläggningar. Man vill nu ha en ny lag som begränsar denna utveckling.

De fyra städerna Lille, Lyon , Marseile och Paris har en köpcentrum yta per invånare från 141 kvm till 260 kvm. Det är alltså långt ifrån Stockholms 879 kvm. Men så är också Stockholm duktigast i hela Europa i denna gren. Uppgifterna är från februari 2012. De franska kommunalpolitikerna reagerar alltså och tycker att det börjar bli för mycket på, för svenska förhållanden, relativt låga nivåer.

Om att skynda långsamt

Fredrik Kärrholm skriver på Svenska Dagbladets ledarblogg den 17 juni a propos att SVT visat Anders Wahlgrens film När Domus kom till stan. Jag har ju refererat till denna utomordentligt viktiga film flera gånger och nu kan den ses i ett svep på SVT play. Så här skriver Fredrik:

Samhällen behöver alltid utvecklas. Men det kan antingen ske genom centralstyrning och storskalig skrivbordsplanering, i praktiken med storföretag i samarbete med kommunpolitiker. Eller genom gradvis förändring som drivs underifrån av enskilda människor och lokala företag, med politiker som vid sidan av fokuserar på att skapa förutsättningar för utveckling snarare än att styra den.

Här är en länk till SVT Play och filmen. Den tar en timme, men vad skall du annars göra i sommarregnet?