En stad utan bokhandel

IMG_0314Jag får meddelandet att Hamrelius bokhandel i Malmö har gått i konkurs. Jag blev inte överraskad då Gudmund berättade för mig hur det stod till. Ingen lär bli lidande i konkursen utom paret Hamrelius själva.

Bokhandel anses inte lönsamt av t.ex banker och i köpcentrumägarnas skara varnas det för denna verksamhet.

Nu är Malmö en stad utan en riktig bokhandel. Gudmund Hamrelius har en kollega som driver en fin liten boklåda i Kristianstad, Daniel Soutine. Han uttryckte för mig saken på föjande sätt. ”Du åker inte in till stan bara för att gå till Lindex”. Inget fel på Lindex i sig men Daniel menade den soppa av kedjeföretag som idag dominerar.

Varför ägs så många hotell av samma företag?

FS00013159Igår skrev Sydsvenskan om planerna på ett nytt hotell i Malmö. Den första blänkaren i tidningen nämnde i stort sett bara att det skulle bli 40 nya jobb. Trevligt i sig. Senare avslöjades var det nya projektet skulle uppstå. I Skånska Dagbladets lokaler. På så sätt kunde tidningen räddas. Trevligt det också.

Men är inte meningen med att bygga ett nytt hotell att det framför allt skall vara till för folk som behöver bo där?

Nej, det kanske det inte är. Meningen kan också vara att hindra andra hotellföretag att komma in på marknaden. I senaste numret av tidskriften Economist skriver man om ”företagssardiner”. Med det menar man företag som ynglar av sig i snart vartenda hörn av stan, likt espressocaféer.

I det aktuella fallet ovan handlar det om norrmannen Petter Stordalen som är något av en idol för politikerna i Malmö. Själv besväras han inte av den rollen nämnvärt.
Utöver de tre hotell man har i Malmö så skall det nu bli alltså bli ett i Skånska Dagbladets lokaler. Även i den stora kongressanläggningen som byggs nära stationen är man med med ett jättehotell. Och vid Malmö Arena skall det också byggas ett hotell med, just det – samme aktör.

En gång i tiden hade jag ett uppdrag att finna ett koncept och ett nytt nyttjande av den numer vilande Öresundsutställningen. Lokalerna används ibland för fester. Ett konsortium med investerare, arkitekt och operatör togs fram. Tyvärr satte staden som är fastighetsägare en tidsgräns som var snäv och lämnade sedan över till – guess who som sedan såg till att inget hände.

Är det en bra strategi frågar sig frågar sig Economist, att sätta upp nya enheter som konkurrerar med dem man har. Ja -ibland. Espressobarer kan man tydligen etablera i vartenda kvarter utan att det slår mot befintlig verksamhet för mycket. En kopp kaffe är trots allt en kopp kaffe även om den som säljer den kallar sig för ”senior barrista”.

Med hotell är det lite annorlunda. Kunderna är mer märkestrogna. Därför har hotellen inom samma kedja olika namn. De klassificeras olika, olika antal stjärnor m.m.

Handen på hjärtat. Kan du skilja mellan ett tre-stjärnigt och ett fyr-stjärnigt hotell?
Nä – tänkte väl det.

På så sätt kan man låtsas att det är en mångfald även inom detta område i vårt samhälle. Men egentligen är det i en och samma tratt som pengarna åker ner i.

I Norge.

 

 

 

 

Musse Pigg som stadsplanerare

musse piggFör ett antal år sedan tyckte staden Florens att de stora mängderna av turister skapade problem i staden. Den världsunika renässansstaden orkade inte med trycket helt enkelt. På något sätt fick Disney World Resort kännedom om problemen. Eftersom man driver nöjesparkerna Disney World så var problemen i Florens av en typ man var van att hantera.

Även i nöjesparker som Disney World rör sig besökarna inte jämt fördelat över området utan det bildas klungor av folk. När någon är nyfiken på någon företeelse så stannar andra också. Därför har man utspritt över området ”photo spots” där besökarna kan vägledas till att ta bilder (samma bilder som några miljoner andra tagit samma år). Om det riktigt hettar till så dyker plötsligt Musse Pigg upp eller Jan Långben och lockar med sig publiken åt olika håll. Allt för att sprida kommersen jämt över hela området.

Florens tackade nej till erbjudandet att låta Disney ta över. Florens skapades inte som en nöjespark och vill inte heller bli det.

Idén lever dock vidare och tycks ha inspirerat till ett inlägg  i Sydsvenskan. En docent från Lund vill att Malmö skall göra lekplatser av torgen, att Malmöfestivalen skall pågå hela året om och att en busslinje skall gå mellan galleriorna.

Jag skrev tidigare om en annan forskare från Lund som i sin forskning kommit fram till den motsatta slutsatsen, nämligen att hela köpcentrumeländet behöver statlig styrning. Jag kallade inlägget för Köpcentrumverket. Vi har ju andra ”verk” – Boverket t.ex. Med den forskning som tycks bedrivas i Lund så är det säkert flera som känner sig manade att axla ansvaret för ett nytt ”verk”. Om man inte gör som Disney förstås och överlåter det hela till Musse Pigg.

Vi avvaktar med intresse fler idéer baserade på forskning från Lund.

Vi ser förändringar i efterhand

DSCF1635I Malmö sker en utarmning av centrum, i Lund frågar man sig vad man skall ha centrum till.
I Helsingborg fortsätter centrum att tappa till Väla köpcentrum. I Landskrona har man därför sagt stopp till fler köpcentra. Det är bara i Kristianstad man styr vidare med full fart mot isberget. Fortsätt läsa Vi ser förändringar i efterhand

Inte vilket företag som helst som gick i konkurs

DSCF1639

Jag gick på Södra Förstadsgatan i Malmö och såg hur Malmströms stora butik hade konkursutförsäljning. På andra sidan gatan hade Lars Wilanders andra företag,  Spirit Stores,  även de utförsäljning. Detta är ett hårt slag mot gågatan och centrums handel. Fortsätt läsa Inte vilket företag som helst som gick i konkurs

Kedjeföretag och lokala företag

GANT butik på Haight St, SF
GANT butik på Haight St, SF
San Francisco: Begränsa antalet kedjeföretag

San Francisco utfärdade den första restriktionen mot kedjeföretag 2004 för gatorna i det som kallas Hayes Valley som är ett mycket centralt område i staden. Med kedjeföretag menas företag som har mer än 11 butiksenheter. Man har en restriktiv hållning till kejdeföretag som står för 32% av omsättningen i staden. Nu har man gjort en studie där det diskuteras att lätta på restriktionerna. De lokala företagen spenderar 9,5% mer inom den lokala ekonmin än kedjeföretagen men har 17% högre priser. Rapportens poäng är att låga priser är också till fördel för staden.

Motståndet är emellertid stort. Ett företag som fick känna på det förra året var GANT som nu har etablerat i Hayes Valley. Ordföranden för Hayes Valley Merchants Association började för 23 år sedan att revitalisera stadsdelen och skulle hata att bli offer för gentrifiering genom kedjor som Gant.

En företrädare för staden; Eric Mar, är för ökade restriktioner för kedjeföretag

Många kontaktar oss och vill inte att deras grannskap skall utvecklas till en ”strip mall” och fylla hela områden med kedjeföretag. Jag tror att människor tycker om en blandning, men särskilt en stark ekonomi hos småföretagen som en ryggrad i denna ekonomi.

Malmö: ”City- VD ser en framtid i utarmningen”

Ja det är ingen i San Francisco som uttalar sig så märkligt utan VD för Citysamverkan i Malmö enligt en artikel i Sydsvenskan. Gågatan Södra Förstadsgatan har drabbats av nedläggningar och stängda butiker sen staden inledde sitt korståg mot centrum genom att tillåta stora köpcentra etablera. Det är inte bara rubriken som är märklig. Även ett uttalande i denna gör att man undrar:

– Allt går i cykler, vi har haft många år då det gått väldigt bra

Innebörden är att man inte behöver göra någonting. Det blir snart bra igen. Inställningen att utveckling sker efter bestämda mönster är en vanlig uppfattning. Det är tvärtom så att det sker brott i utvecklingen och något nytt tillkommer  som gör att det ”cyliska” inte alls är en relevant beskrivning. Har någon hört talas om nät-handel? 

Kedjeföretagen föredrar att etablera i köpcentra. Eftersom Malmö centrum knappt har några lokala företag kvar i centrum så blir det tomt. Köpcentruminvesterarna tycker dessutom att man skall satsa på kedjeföretag och undvika lokala företag så då blir det som det blir.

Varför talas det inte om förhållandet mellan lokala företag och kedjeföretag? Vad är det man har fattat i San Francisco som vi inte förstår i Sverige?

 

Butiksdöden i Malmö – är någon förvånad?

SFG

Så börjar de komma – rubrikerna om butiksdöd i Malmö. På sträckan mellan Gustaf Adolfs Torg och Triangeln är fjorton butiker tomma.
I fredags slog Cervera igen. För någon dag sen skrevs om Malmströms/Spirits problem.

På ett drygt decennium har situationen förändrats för denna gata mitt i Malmö. Ytterligare ett decennium tidigare bestämdes att den skulle bli gågata och leda till det nya köpcentret vid Triangeln. En fastighetskris kom emellan. När krisen börjat klinga av och man såg framåt igen startade ett bolag, Gotic, på att köpa upp fastigheter längs denna strecka. Ett stort renoverings- och bostadsbyggnadsprojekt startade. Den gamla husen återfick sin forna glans. Jag arbetade då åt Vasakronan som då hade köpt fastigheterna av Gotic. Jag hyrde ut till Spirit, Cervera och Marco Polo (kommer ni ihåg den butiken) . Vi såg renoveringen av dessa hus som ett sätt att stärka centrum i konkurrensen med de köpcentra som fanns. Ilmar Reepalu invigningstalade.

I juni 2012 skrev jag en helsida i Sydsvenskan och varnade för de stora satsningarna på köpcentra. Jag var mest bekymrad om omkretskommunernas handel och service. Malmös centrum är ju ett problem för de politiker som medgett köpcentrumexpansionen i deras egen kommun. I oktober samma år fick jag ett svar även om det inte var direkt riktat mot den artikel jag skrivit. Det var Svensk Handels chefer i Malmö och VD för alltihop som skrev den vanliga visan om besöksnäring och tillväxt. Vi skulle inte vara rädda för Emporia och alla de andra.

”..istället för ett hot bör konkurrensen ses
som en drivkraft för fortsatt utveckling.”

OK, konkurrensen lär komma. Fast denna gång från ett håll vi inte räknat med. Frågan är om vi fortfarande skall lyssna på Svensk Handel för att förbereda oss för framtiden. De talar ju bara för sin sjuka mor.
Varför inte lyssna på någon annan för omväxlings skull. Det har ju varit ett toppmöte i Davos som bekant. Ett möte mellan näringsliv och politiker. Den inledande paneldiskussionen handlade i år om automatisering av arbete och oron för dem som då blir av med jobbet. Man konstaterade att det idag inte finns politiker som Gladstone och Teddy Roosevelt som kunde politiskt hantera en övergång till industrissamhället i början av förra seklet. Det är inte mycket att hoppas på med den ritualiserade politiken idag som undviker frågor som detta inlägg handlar om. (Financial Times Weekend 25-26 jan, tyvärr paywall)

På tal om automatisering. Forskarna Michael Osborne och Carl Benedikt uppskattar att inom nästa decennium kommer 92% av arbetet i detaljhandeln övertas av robotar. Men det är ju i USA och det händer naturligtvis inte i Sverige. Eat that Svensk Handel.