Minnet och den fysiska omgivningen

 

Bilden är från Monterey i Kalifornien. Jag lyckades ta en bild utan att få med alla snabbmatsrestaurangerna i hamnen utan bara det som kan minna om den tid då John Steinbeck bodde här.

När jag var ung och efter avslutad militärtjänstgöring kom till Stockholm för att studera fanns hela Stockholms Universitet innanför tullarna. Det var över nittio institutioner som låg spridda i äldre byggnader. Hela innerstaden var fylld av platser där jag träffade nya vänner och fick minnen. Minnen som upplevdes i den miljö som idag till stora delar inte längre finns. Universitetet flyttades ut till modernistiska kaserner norr om staden. Hela nedre Norrmalm revs och man skapade det nya anonyma centrum vi har idag.

När jag tänker på dem jag träffade då ser jag dem framför mig i de miljöer vi umgicks, undervisningslokaler, restauranger, festlokaler m.m.

Vissa platser var viktigare än andra – som området kring Odenplan. Det området har i stort sett skonats från rivningsraseriet. Därför är det trevligt att gå där och plötsligt i åsynen av ett hus t.ex komma ihåg något som hände och de personer som var med.

Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors skriver :

Det senaste stadiet i människans evolution är att vi har lärt oss lagra berättelser från det mentala landskapet utanför oss med hjälp av bilder, skrift, ljudinspelningar, filmer och till och med i det yttre landskapet. — —-Våra minen är starkast knutna till personer och platser Dessa är oftast de bärande elementen i myter och berättelser – det är jus de båda kategorierna som egenskaper och händelser knyts till.

Minnet fästs gärna på platser i landskapet som syns tydligt och kan fungera som landmärken.

Så vad händer när man gör stora ingrepp i den fysiska miljön. När man river Nedre Norrmalm eller när man rev åttio byggnader i Göteborg eller förstörde hela sidan av Kristianstads centrum med en över 300 meter lång galleria? Jo – det som händer är att våra minnen försvinner med byggnaderna.

Men – säger du, man måste ju bygga nytt ibland. Jovisst men man behöver ju inte gå tillväga som vi gjort i Sverige där man rivit ungefär lika mycket som det som förstördes i städer på kontinenten. Där försvann husen genom bombning. Vi klarade av samma sak utan bomber.

Det går att bygga så att stadens struktur behålls och varsamt förnyas. Då kan också minnena få leva vidare.

Var ligger Mirum?

Hageby Centrum utanför Norrköping
Hageby Centrum utanför Norrköping

Du har förmodligen aldrig hört namnet Mirum. Men för dem som bor i närheten är Mirum viktigt. Stadsdelen Hageby har i brist på ett riktigt torg eller en offentlig plats inget annat än ett köpcentrum att använda som substitut, och det är köpcentret Mirum. Tidigare hette detta köpcentrum Hageby Centrum; helt naturligt eftersom det ligger i Hageby. Men de dåvarande ägarna, Steen & Ström, tyckte inte att namnet passade för verksamheten så man döpte om det till Mirum, precis som man i Lerums kommun kallade ett köpcentrum för Allum. De boende i Hageby tyckte nog att namnet Hageby Torg fortfarande passade bra, men de blev ju inte tillfrågade.

Att det har blivit så att all verksamhet i en stadsdel, butiker och restauranger hamnar i en och samma lådliknande byggnad, beror på att stadsdelen är planerad så. Miljonprogramsplanering brukar det kallas. Kanske också för att Hageby ligger i Norrköping, staden vars centrum flyttade in i ett köpcentrum.

Nu ägs inte Mirum av Steen & Ström längre och Steen &  Ström är sålt till ett franskt-holländskt-amerikanskt bolag som tycker att småcentrum som Mirum inte är något att ha. Det verkar nu också som ett flertal hyresgäster inte heller tycker att Mirum är där man vill vara. Kedjeföretag som Lagerhaus, Esprit, Jack & Jones och Vero Moda flyttar därifrån. Den nuvarande ägaren, fastighetsmagnaten Olaf Thon är dock inte bekymrad, tomma ytor skall ersättas med norska företag (som han antagligen också äger).
Någon ambition att söka få lokala företag att etablera har inte nämnts. Det brukar inte nämnas i sådana här sammanhang. Lokala företag tycker man inte om i köpcentrum branschen. Det är bara lokalbefolkningen som envisas att göra det. Men de tillfrågas inte heller denna gång.

Så se upp ute i kommunerna där Steen&Ström dragit fram. Deras nya ägare som uppträder under en av delägarnas namn, Klépierre, har inte några långsiktiga ambitioner. Närmast till rakning är förmodligen Galleria Boulevard i Kristianstad. Där bygger man färdigt och tomställer en tredjedel från början. Kanske döper man om centret till något som mer och mer ligger närmre till hands – Krisum.

En annan process

Sveriges fulast hus
Sveriges fulast hus


Plötsligt har riksmedia börjat intressera sig för hur det byggs utanför Stockholm. Peter Kadhammar i Aftonbladet har gjort resor till flera mindre orter och beskrivit rivningsraseriet där. Peter kommer från Säffle och har en bakgrund som gör att han kan skildra vad som skett.

Nu har Adam Svanell, bördig från Kristianstad uppmärksammats på vad som sker i hans hemstad via en gammal kamrat från orten. Han skriver i SvD bl.a.

Min uppväxtort Kristianstad tillhör de svenska städer som kom lindrigt undan på 60-talet. I stället för att riva stadskärnan och ersätta den med varuhus bevarade man torg och gågator och smällde upp sitt bruna Domus strax intill. Nu, 50 år senare, är det som om stadens politiker försöker verkställa de misstag som uteblev då.

Det är bra skrivet och man frestas tillägga; äntligen. Rikspressen har alltför sällan uppmärksammat vad som småpåvar kan ställa till med ute i landet. Artikeln har en rubrik och inledning som tar sin utgångspunkt i vad som sker i Stockholm, men a la bonheur, hellre det än inget alls.

Att Kadhammars och Svanells artiklar skulle få någon betydelse för dem som är makten är tveksamt. I Kristianstads fall är makten delad mellan FP och S. En folkpartist drivs av idéer som skall tvingas på andra till varje pris och en socialdemokrat har ju alltid någon utopi långt borta som skall förverkligas.

Vår historia och den mening som en känd stadsmiljö skapar är inget som hindrar dessa att gå fram som de gör. Svanell beskriver det som ”en annan process”. Den kanske är minst lika viktig som vad som sker i Stockholm

Med Aftonbladet i Kristianstad

Journalisten Peter Kadhammar har skrivit ett antal artiklar om vad som händer med våra mindre städer. Städer där handel och service dör ut, ofta med de styrandes goda minne. Undantag finns. Jag rekommenderade Peter Kadhammar att besöka Ystad som ända sen varuhusexpansionens dagar har kämpat för sin historiska stadskärna.Läs här. Där fick han bl.a träffa Claes B Persson som var stadsarkitekt 1971- 85 och som liksom sin företrädare värnade om stadsmiljön. Men Ystad är ett lysande undantag. Många andra städer har sina egna skäl att gå varsamt fram i förändringen av sin historiska miljö. Det som nu händer i Kristianstad är dock exceptionellt.

Aftonbladet 6 dec 15-2Aftonbladet 6 dec 15Jag har skrivit om det på denna blogg. Många andra i Kristianstad har också engagerat sig. Den lokala tidningen har emellertid varit som en Husbondens röst åt de partier över alla gränser som gjort ett handslag på att bygga först ett stort köpcentrum inne i stadskärnan och sen ett till strax utanför. Klicka på taggen Kristianstad här intill om du är intresserad av att läsa mer.

För en månad sedan var jag och några till i Kristianstad och träffade Peter Kadhammar och fotografen Lotte Fernvall. Resultatet blev det uppslag i Aftonbladet som ses på bilden. Själva artikeln kan du läsa här.

Peter Kadhammar fick också en intervju med kommunalrådet Pierre Månsson (FP). Som den liberal han är ser han inte något problem i att låta marknadskrafterna styra planeringen av staden och hota en urban struktur som är fyra hundra år gammal.
Det är inte utan man får sociologen Max Weber i tankarna. Weber som skrev om ”järnburen”. Han skrev om det byråkratiska sinnelaget som brer ut sig och blir det dominerande eller riktiga tankesättet. Förlusten av mening och sammanhang är vad Weber kallar för ”rationalitetens järnbur”. Det är en metafor för individen som står främmande för ett system hon själv har skapat.

Tack Peter Kadhammar för att du bidrog att föra ut kunskapen om vad som sker i Kristianstad utanför kommunens gränser.

 

 

 

Stoppa C4-shopping nu!

Skanningsbild 3Heléne Fritzon, kommunstyrelsens ordförande i Kristianstad är överraskad av beskedet att Galleria Boulevard byggs färdig men att man tomställer 6700 kvm butiksyta som man inte lyckas hyra ut.

I januari 2013 kände det dåvarande kommuanlrådet Pierre Månsson en oro för det som nu blivit verklighet.

Men var det så svårt att förutse att det som nu sker? Varför fortsätter man agera som politiker på 1960-talet när deras föregångare talade om ”utvecklingen” som gjorde det nödvändigt att riva stadscentra för varuhusen. Varuhus som blev kortlivade. Man ansåg att man inte kunde låta det bestående skymma sikten för vad framtiden krävde, för att citera ur Klas Östergrens senaste bok Twist. Vad åtminstone en del förstod av den tidens misstag var att inte tillåta de stora greppen, de ödeläggande saneringarna av äldre bebyggelse; hus som skapats av tidigare generationer och som var avsedda att ingå i en kontinuitet som i alla riktiga städer. Det som skett i Kristianstad visar att man inte tagit till sig den dyrköpta erfarenheten. Man lärde sig inget av Göteborg som i ett svep rev 84 äldre fastigheter och lät köpcentret Östra Nordstan uppstå i deras ställe. Man lärde inget av Norrköping där såren från 60- och 70talets rivningsvåg syns än idag.

I Kristianstad har politikerna försökt att leka affärsmän. När man tillåter planer för så stora projekt som gallerian eller det ännu inte påbörjade C4-shopping då ingriper man i hela infrastrukturen i staden. Man tillåter inte bara uppförandet av en över 300 meter lång byggnad som i sin skala helt avviker från resten av stadskärnan; en stadskärna som bygger på en plan från 1600-talet. De båda projekten (om nu C4 shopping blir av) innebär dessutom att man rycker undan de ekonomiska förutsättningarna för drift och underhåll av de byggnader som utgör stadskärnan.

I USA använder man ibland ett uttryck ”snake-oil”. Uttrycket refererar till de ambulerande försäljare som reste omkring och sålde diverse undergörande medel, med ett totalt okänt innehåll. Effekten av dessa medel var därför obefintlig. När man väl upptäckte det hade försäljarna redan dragit vidare. Idag är motsvarigheten till snake-oil i Kristianstad något som marknadsförs som ”familjeshopping”, ett begrepp som ingen hört talas om tidigare. Försäljarna av detta undergörande medel som de själva anser saknas i Kristianstad vill bygga ytterligare ett köpcentrum utöver det som redan är halvtomt. Där skall familjeshoppingen erbjudas.

Man får hoppas att politikerna i Kristianstad – i ljuset av vad som nu sker – samlar sig och stoppar C4 shopping. Man kan stoppa projektet av ren självbevarelsedrift; att slippa oro för att inte heller detta skall lyckas; att slippa bli överraskad när ett andra misslyckande blir ett faktum.
I stället kan man gentemot sina väljare framstå som kloka och reflekterande som har Kristianstads unika historia i minne, att bevara för framtiden.

 

 

Köpcentrum-peak

DSCF1992Man talar om oil-peak och car-peak, dvs när vårt utnyttjande uppnått ett maximum för att sedan vända. Frågan är om vi i Sverige inte nått ett köpcentrum-peak. I Malmö har vi det numer tömda Entré köpcentrum.

 

 

Skärmavbild 2014-11-21 kl. 14.24.19

I Kristianstad hann man bara öppna en blygsam del av ett köpcentrum som planerades för 70 butiker (idag 17). Nu tar man konsekvenserna av situationen och bygger färdigt efter ett långt uppehåll. Men man låter en fjärdedel stå tomt skriver Kristianstadsbladet (betalvägg)

De politiker som aktivt lobbat för att få till detta projekt kan dock andas ut – till nästa val.

Galleria Boulevards ägare säljer av

galleria boulevard

I Kristianstad pågår byggandet av en gigantiskt galleria inne i den gamla stadskärnan vars gator och torg ligger där sen det skapades för 400 år sedan.  Ägaren till gallerian är det franska företaget Klépierre tillsammans med USAs största köpcentruminvensterare Simon Properties och den holländska fonden APN.
Nu har Klépierre börjat sälja av köpcentra för att koncentrera sig på de marknader som de anser har bäst utsikter – eller som man säger de marknader som ”är mest aktiva och har den största tillväxten”.
I den processen har man därför sålt av fem kommersiella centra i Sverige sen i juli för totalt 354 miljoner Euro (ung 3,3 miljarder SEK).

Är Kristianstad nästa centrum till rakning? Hittills har man bara skapa ca 17 butiker i gallerian så den kan väl inte räknas till de större i det internationella sammanhang som Klépierre menar. Mer om detta går att läsa i affärstidningen Les Echos här