Köpcentrumbusiness och Kristianstad

I veckan som gick var det köpcentrumbusiness i Cannes. Vackert väder och 19 grader varmt. Omkring 140 svenska köpcentrummänniskor var anmälda till MAPIC som evenemanget heter. Det är en förkortning av Le marché international professionnel de l’implantation commerciale et de la distribution. Det mesta sker ändå på engelska. De stora köpcentrumägarna som Steen & Ström, Eurocommercial och KF Fastigheter var där. Här vill man visa upp sina köpcentra, planerade och existerande för intresserade hyresgäster. MAPIC har utvecklats till en uthyrningsmässa något som dess föregångare ICSC (International Council of Shopping Centers) inte klarade av lika bra.

Wilner Andersson, som är Sverigechef för Steen & Ström tycker Mapic är bra:
Alla som på något vis är engagerade i branschen är här, alla de stora företagen och de viktiga detaljisterna. För oss är det viktigt att upprätthålla de kontakter vi har men också träffa detaljister som vill etablera sig i nya regioner.

Nu finns det ju många som är engagerade i utvecklingen av köpcentrumprojekt, men inte kanske på det sätt som Wilner Andersson tänker. Detaljhandlarna i Kristianstad centrum t.ex, som skriver protestlistor mot köpcentrumraseriet i kommunen. De är inte på plats i Cannes. Lika gott är väl det. Vem vill ha ett lokalt företag från Kristianstad till något köpcentrumprojekt i Kroatien eller Italien. Handlarna i Kristianstad har nog med sina affärer i Kristianstad. Det får de inte vara ifred med så länge till när Steen & Ström öppnat sin galleria med 70 nya butikslokaler och en del hyresgäster som man kanske hittat i Cannes.

Köpcentrumbranschen har träffats på detta sätt i Cannes i 18 år och lärt av varandra. Det är väl bara en av anledningarna till att likriktningen breder ut sig. En annan anledning är våra politiker som inte inser detta. Köpcentrumbranschen är sig dock inte riktigt lik. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är man bekymrade över att de stora och attraktiva varumärkena blir allt färre sen fem år tillbaka. Nu visar det sig också att besöken i köpcentra minskar. Besöksfrekvensen är bara 93% av vad den var 2007 enligt en artikel i Les Echos och den alltid välinformerade journalisten Catherine Sabbah. Orsaken är internethandeln som ökat 30% första halvåret 2012. Det drabbar inte lika. Det är främst stormarknader, elektronikhandel som lider medan butiker med en ytstorlek under 750 kvm klarar sig bättre.

Se där! Det finns många av dessa i Kristianstad som alltså är de som klarar sig bäst. Varför gå över ån efter vatten?

Limhamns Miljöförening och hotet från Emporia

På torsdagskvällen var jag inbjuden av Limhamns Miljöförening att tala om Hotet från Emporia. Jag redogjorde för de beräknade konsekvenserna av de etableringarna som nu byggs i Malmö. Kommunerna runt Malmö skall släppa till hälften av den nödvändiga omsättningen. Vad skall man då göra? Mitt förslag är som jag upprepat, att förstärka den lokala karaktären och att skapa platser som är trevliga att besöka och vistas på även om handeln skulle decimeras. Förändringar av handeln sker ändå, utan konkurrensen från köpcentra. Det är ju inte handelns uppgift att skapa liv och rörelse i våra centra. Det åligger planmyndigheten att skapa förutsättningar för fastighetsägare m fl att vackar och attraktiva platser kommer till. Då kommer också handeln. Om man på en mindre ort inte kan finna en plats där handeln kan beredas lokaler utan att de ligger utspridda på en sträcka av en halv kilometer.(Jag syftar inte på Limhamn här.) Ja då blir hotet från köpcentra kännbart.

Genombrottet i Limhamn med plank och nedlagd järnväg t.v.


Limhamn har som jag beskrivit i ett tidigare inlägg en centrumkärna som har en tydlig urban karaktär vilket skiljer Limhamn från de flesta stadsdelscentra som finns i Malmö. Man har en rutnätskaraktär i kvartersindelningen. Limhamns centrum klövs i två delar på 1980 talet när politikerna ville dra en väg för tung trafik genom samhället. Det var då det fanns en färjelinje vid Limhamn till Dragör. Det kallades för genombrottet, lokalt för sammanbrottet. Den lokala opinionen var högljutt emot men den ansvarige politikern ville inte lyssna. Idag ångrar han sig.

Med på mötet var en representant från Malmö gatukontor som visade på ett förslag att lägga en cykelbana längs järnvägsspåret. Man skulle också ta upp något extra hål i planket mot Genombrottet för cykeltrafik. Publiken frågade om inte bilar skulle kunna få passera mellan stadens två delar på mer än ett ställe. Nej blev svaret.

Limhamns centrum kan med små åtgärder göras attraktivare. Det innebär inte att man skall göra gågata av Järnvägsgatan men att bredda trottoaren på den soliga sidan och plantera en trädallé. Det är som jag tidigare sagt inte nödvändigt för en bil att kunna göra en u-sväng i ett svep på gatan. Det finns plats. Sen kan man ju fortfarande önska att Limhamns två delar får läka ihop och att genombrottet blir en stadsgata. Att skylla på bullernivåer håller inte. Bullret från personbilarna som det rör sig om kan minskas om hastigheten sänks något vid Limhamns centrum.

Jänrvägsgatan i Limhamn med den soliga sidan t.h.

 

Nöjda kunder i Staffanstorp?

Staffanstorps kommun har låtit Statistiska Centralbyrån göra en enkätundersökning av invånarna. Ungefär hälften av de tillfrågade svarade. Den andra halva kan alltså tycka något annat

I Sydsvenskan kommenterar kommunens utvecklingschef undersökningen. Familjer med utflugna barn flyttar från kommunen, gärna till Malmö och Lund. De vill ha större utbud av restauranger och spektakel säger utvecklingschefen. Även de med barn som börjar högstadiet verkar flytta. Vad skall göras? Svaret är precis som om man frågat ungdomar som inte har något att göra: Vi vill ha en lokal. Det är i all fall så utvecklingschefen tolkar det hela.

Undersökningen är en sk kundnöjdhetsundersökning. Det är ett frågebatteri om hur nöjda kunderna (medborgarna) är med skolor och annan service. Samma upplägg som t ex ett fastighetsbolag gör när de frågar hyresgäster om trappstädning, belysning o annat.

Medborgarna är kunder. De skall vara nöjda med olika tjänster enligt en mätbar skala.

Kunde ingen annan i kommunen funderat över varför människor vill bo i mer urbana miljöer. I flera decennier har Göran Cars på KTH kunnat notera i sina studier hur folk väljer stadsbebyggelse när de väljer bostadsort. Det är staden man vill åt. Alltså själva stadsmiljön och kanske inte just bara restauranger och spektakel. Det är därför man flyttar till Ystad som har en stadsbebyggelse. Staffanstorp började på 90-talet att förtäta centrum men tydligen har man en bit kvar. Varför inte fortsätta det arbetet och  sluta betrakta medborgarna som kunder.

 

 

I´m back

Petter Stordalen skickade ett SMS till tidningen Aftenposten innan en presskonferens som skulle redovisa att han är tillbaka i köpcentrumbranschen. I´m back var det korta meddelandet. Stordalen köper in sig med 14,5 % i Sektorgruppen som äger 26 köpcentra i Norge och är störst i denna bransch där. En annan delägare är företaget Dressman som får 27% .

Stordalen började sin karriär med att arbeta i Steen & Ström men åkte ut 1992 då han inte kom överens med dåvarande ägaren. Han köpte då in sig i det som är Nordic Choice Hotels som utvecklats till Skandinaviens största hotellkedja med 172 hotell i Norge, Sverige, Danmark, Finland, Estland och Litauen. I Sverige har man ett 70 tal hotell med över 10 000 hotellrum.

Petter Stordalen skall bygga ett hotell intill köpcentret Emporia i Malmö och ett stort kongresshotell i Malmös nya kongresscenter mitt i stan.

Men nu skall Petter Stordalen satsa på köpcentra igen. Och man vill satsa i Sverige. Sverige som har mest köpcentrumyta per invånare i hela Europa. Petter Stordalen har ett sätt som gjort det lätt för honom att komma överens med beslutsfattare. Vi får framöver se vilka kommuner som anser sig i behov av ytterligare köpcentra.

Triangeln tar över stan


Köpcentret /gallerian Triangeln i Malmö byggs om och till. Med sina dryga tjugo år har man mer än väl passerat livslängden för kommersiella miljöer som denna. Miljöerna måste regelbundet anpassas för att stämma med inredningsstilen i butikerna. Triangelngallerian tillkom i början av den period då allt skulle vara vitt. Det smittade också som bekant av sig i heminredningsmodet. Folk målade både väggar och golv vita och hade vita möbler. Till slut såg hemmen ut som en plats man tänker sig man kommer till när man dött.

Nu skall i alla fall mycket av det vita bort i Triangeln. In med tegel. Ett konkurrerande centrum, Mobilia, satsar ännu mer på tegel. Man vill ge ett intryck av att var lite mer äkta, autentisk som det heter.

De nu tegelklädda pelarna skapar en nästan sakral stämning i köptemplet. Innehållet lär vara ungefär detsamma som tidigare. Man har inte lyckats få Apple att öppna butik här. Det skedde i stället hos Emporia som öppnade nyligen. En Applebutik är den främsta bekräftelsen nuförtiden på att ett köpcentrum hänger med i konkurrensen. Även i Stockholmsområdet etablerade Apple utan för centrum i köpcentret Täby Centrum.

Emporias ägare sa nyligen att den stora revolutionen inom köpcentra är att de starka varumärkena blir allt färre. Det märker vi ju. Köpcentra satsar därför på att bli mötesplatser. Alla köpcentra skall numera vara mötesplatser. Någon skrev i Sydsvenskan att vi inte behöver fler mötesplatser, vi behöver fler möten. Det är inte heller mötesplatser som är det egentliga ärendet för alla köpcentra. Syftet är att vi helt enkelt skall vara där, oavsett om vi möter någon eller ej.

Utanför Triangeln, på gågatan Södra Förstadsgatan, dyker det upp fler tomma lokaler. Det viktigaste offentliga rummet, gatan, dräneras så sakteliga. Allt mer av verksamhet flyttar in i köpcentren. Det statligt ägda (Vasakronan /AP Fastigheter) hymlar inte om saken. Nästa år ”2013 tar vi över staden”. Nu är väl detta påstående en kaxighet som reklambyrån hittat på. Men mot bakgrund av vad som sker runt alla centra så blir det mindre lustigt.

 

Förtäta eller bygga på jordbruksmark

I Sydsvenskan har representanter för Länsstyrelsen uttalat sig för att byggandet på värdefull jordbruksmark i sydsvästra Skåne måste upphöra. Man talar om en nollvision. I stället bör vi förtäta och då helst intill spårbunden trafik. Ett antal kommunalråd i berörda kommuner har i en annan artikel protesterat och menar att man visserligen förtätar men ändå måste kunna få bygga på jordbruksmark då många efterfrågar boende i villa/radhus med trädgård.

Vad konsumenter efterfrågar beror till stor del på vilka alternativ som bjuds. Finns det bara villor/radhus utspridda i gles bebyggelse eller lägenheter i punkthus i lika utspridda former så vägleds man lätt att tro att det är vad marknaden efterfrågar. Inte att det är vad byggföretagen anser är lönsammast att bygga.

I andra länder har man kunnat konstatera att unga familjer idag vill ha vad man kan kalla ett urbant boende även i förorten. Med det menas lägenheter eller radhus i en mycket tätare bebyggelse än vad vi är vana vid. Sådan bebyggelse skapar också möjlighet för viss service som butiker och kaféer. Möjligheten att som i den större staden spontant kunna träffas och betrakta folklivet är ett inslag som många inte vill vara utan.

Vad som dessutom är intressant och som inte berörs i artiklarna är att en mer urban karaktär av bebyggelsen i förorten är förmodligen det bästa sättet att bemöta konkurrensen från regionala köpcentra som idag hotar handel och service i förorten.