E-handel o köpcentra

Svensk handel har publicerat en undersökning där sällanköpsvaruhandeln tror att  konkurrensen från externaköpcentrum och från internationella kedjeföretag blir en stor utmaning för detaljhandeln och den egna butiken. Den största utmaningen för sällanköpsvaruhandeln anser emellertid handlarna vara den ökade konkurrensen från e-handeln. Den s k e-barometern visar att tillväxten för e-handeln under första kvartalet i år var 13%

Äntligen frestas man säga. Att externhandeln oroar inte bara handelns företrädare utan också alla som sysslar med samhällsbyggande och planering är känt sen länge. Externanläggningarnas effekt på bostadsområdescentra och mindre stadscentra har inte varit direkt utvecklande.. Intressant nog har e-handelns betydelse för t ex de jätteprojekt som nu byggs i Malmö (Emporia och Mobilia) mer eller mindre nonchalerats. I de underlag som finns för planbeslut när det gäller anläggningar som Emporia och Mobilia har e-handeln inte diskuterats alls.

I Storbrittannien är e-handeln däremot en realitet. 17% av all konsumtion via detaljhandel är idag e-handel. Inte konstigt då att nya köpcentra och gallerior marknadsför sig som ”mötesplatser” , dvs om vi mer och mer övergår till att handla via e-handel så skall vi ändå åka till dessa anläggningar för att ”mötas”.

Här bygger Mobila en ”mötesplats”

Limhamn inför hotet från Emporia

Inte långt från Limhamn centrum har det blivande köpcentret Emporia slagit upp ett stort blått öga i sin mörka fasad. Blicken är riktad mot Limhamn. Den stadsmässighet som finns runt korsningen Limhamnsvägen/Järnvägsgatan i Limhamn kan om några år ha försvunnit. I stället kommer Limhamnsborna att erbjudas en ”mötesplats” i Hyllie.

 

Limhamn har utvecklats under lång tid. En gång var det ett fiskeläge liknande Dragör. Medan Dragör har bevarat mycket av sin karaktär blev Limhamn utsatt för samma ”modernisering” som många andra svenska städer. Men ändå. Det är ett myllrande liv i centrum. En tydlig urban känsla som skiljer Limhamn från de flesta stadsdelscentra runt Malmö. Butikerna är för det mesta lokala företag, en befriande frånvaro av den vanliga uppsättningen kedjebutiker.

Limhamn har drygt hundera verksamheter i gatuplanet i centrum. Ungefär hälften är detaljhandel, resten är frisörer, banker, fastighetsmäklare osv. I mindre städer med marknader som är ungefär lika stora som Limhamns, som t ex Ronneby eller Karlshamn, finner man de vanliga kedjeföretagen representerade, men alltså inte i Limhamn. Här är närheten till Malmö centrum och köpcentra orsaken till att de ej anser det värt mödan att etablera i Limhamn.

Motorn i detaljhandeln i Limhamn är livsmedelsbutikerna. De står för 90% av omsättningen. Dessa butiker är ej av den senaste modellen och står därför inför en svår konkurrens när Emporia öppnar. Om livsmedelsbutikerna faller så faller också mycket av dragningskraften för Limhamns centrum. Limhamnsbornas köptrohet mot de egna livsmedelsbutikerna är ungefär densamma som i Trelleborg eller Landskrona, omkring 80%.

Limhamns centrum ligger mitt i ett område där det byggs och kommer att byggas mycket. Omkring hälften av Malmös befolkningsökning väntas tillkomma i dessa västra områden.

Limhamns centrums fortsatt öde hänger samman med hur väl man kan lyckas knyta an till de nya bostadsområdena. Hur väl man kan bevara och utveckla den stadsmässighet man har och som är en attraktion i sig. En stor del i attraktionen med stadsmässighet är att här träffar man folk man känner och kan även kolla på sådana man inte känner. Det är därför bra stadsmiljöer har goda platsbildningar. Det är något som de nya köpcentrumprojekt tagit fasta på. De talar om att de skall bli ”mötesplatser”. Limhamns centrum har dåligt med bra platsbildningar där det känns naturligt att stanna till.

En enkel lösning vore att bredda trottoaren på Järnvägsgatans soliga sida. Man skulle rent av kunna tänkta sig en trädallé. Järnvägsgatan är 18 m bred. Bilister på Järnvägsgatan behöver inte kunna göra en U-sväng i ett svep.

 

 

Grattis till Ola Andersson och A1-arkitekter!

Årets Stockholmsbyggnad 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

Ola Andersson och A1 arkitekter har tilldelats första priset i tävlingen om Årets Stockholmsbyggnad. När stockholmarna fått välja så blev det dessa ”townhouses” som vann överlägset över alternativen som var bidrag från ”the usual suspects”, ofta stora kartonger med stumma fasader.

Dessa townhouses ligger i Enskededalen /Kärrtorp söder om söder som man säger i Stockholm. Husen är vart och ett 187 kvm och man har ändå fått plats med 15 stycken på en tomt om 3000 kvm. Lågt och tätt med andra ord.

Det är sådana här hus som vi behöver i alla glest bebyggda förortscentra i förortscentra för att försvara rätten till ett urbant liv utanför lattestråken i storstadens gågator.

 

Rum och ansvar. Sju frågor om stadsbyggnadskonst

Under 2011 visades en vandringsutställning med namnet Rum och ansvar på olika platser i landet. Utställningen producerades av Brunnberg & Forshed Arkitektkontor AB. Genom Stadsbyggnadskontoret i Malmö fick jag möjlighet att hänga utställningen i Stadshusets foajé under perioden 20 juni – 17 juli.

 

Själva utställningen bestod av vepor med  7 begrepp och frågeställningar:

Kontinuitet –     Kan man laga den trasiga förorten
Exploatering-   Är lågt och tätt lika effektivt som högt och glest?
Blandning –       Varför är det så svårt att blanda verksamheter och bostäder?
Anpassning –    Är det fult att anpassa till något fint?
Hållbarhet-       Kan man bygga hållbart utanför städerna?
Integration –     Kan bebyggelsens utformning motverka segregationen?
Integritet –        Kan ma bo urbant i eget hus?

En rad kända personer i stadsutvecklingsdebatten medverkar som textförfattare:
Ola Nylander, Peter Elmlund, Eva Sjölin, Torbjörn Einarsson, John Sjöström, Anders Hagsson, Monica Andersson, Jenny Ström Hansson.

Jag citerar ur inledningen av utställningskatalogen:

Med Rum och ansvar vill vi diskutera gestaltningen av rum i den byggda miljön och gestaltningen av det vackra och attraktiva rummet där möten mellan männsikor sker. Vårt fokus är samhällets utveckling utanför stadskärnorna och det låga och täta. Det är där den stora utbyggnaden av Sverige sker. En vardagsarkitektur som få diskuterar eller lyfter fram och som alltför ofta saknar den täta och låga stadens rumslighet.

Idag handlar stadsbyggnadsdiskussionen alltför ofta om att bygga högt, att bygga i en viss stil eller att bygga så billigt som möjligt. Vi menar att det istället är stadens attraktivitet som är det avgörande. Det är till de attraktiva stadsrummen folk söker sig och det är där möten sker. Att skapa attraktiva nya rum i staden är arkitektens ansvar. Det är också den enda långsiktiga och hållbara utvecklingen.

Nu har Brunnberg & Forshed varit vänliga att lägga ut hela texten från katalogen. Här kan du läsa allt.

 

 

Gör tvärtom i Vellinge centrum

 

Sydsvenskan skriver den 16 april att ett område norr om det nuvarande torget i Vellinge centrum kan komma att bebyggas med bostadshus och få lokaler för handel. Tanken är enligt artikeln att man vill göra Vellinge centrum mer attraktivt och att handeln kan stödjas genom att området utvecklas. Även bostäder skall få plats i det nya läget.

Vellinge centrum är ett av de lokala centra som kommer känna av den nya konkurrens som skapas i Malmö i form av köpcentran som Emporia och Mobilia. Tanken är god att stärka den lokala handeln men det är inte handelns uppgift att skapa folkliv och trivsamma mötesplatser. Platsbildning av denna typ är kommunens uppgift.

Torget i Vellinge centrum är mest en parkeringsplats som nu fått övervakning med parkeringsvakter för att skapa lite omsättning på parkeringsplatserna. Bakom huset till höger på bilden ovan finns ett slags inbyggt torg (bilden nedan) av en typ som tyvärr skapades på många platser vid utbyggnaden av förortsbebyggelse, ett centrumtorg som ville efterlikna större köpcentra. Det man åstadkom var en byggnad med baksidor åt alla håll och ingen aktivitet på själva platsen.

 

 

 

 

 

I stället för att bygga bostäder och handel på ett område utanför dessa torg i Vellinge borde man överväga att göra tvärtom. Flytta bilarna och bygg på torget. Det är ändå för stort liksom de flesta torg i svenska städer och förorter. Skapa en plats som är trevlig att besöka och vara på. Det handlar om att skapa en plats som har en rumslighet genom omgivande byggnader och som är i en skala som upplevs intim till sin storlek. I detta fall antagligen en fjärdedel av den nuvarande ytan.

Att skapa platser på detta sätt är precis vad Mobilia köpcentrum just nu håller på med. De räknar med att Vellingeborna skall trivas bättre där än i sitt eget centrum. Så behöver det inte bli.

Gallerian är sin egen fiende – vem vill shoppa till lukten av diskmaskin?

Den 3 mars 2012 skrev Julia Svensson i Dagens Nyheter en krönika med ovanstående rubrik. Det är välgörande att det någon gång i de stora tidningarna tas upp ämnet köpcentrum. Julia tar upp fler intressanta aspekter som miljön i köpcentra, den hiskeliga akustiken. Även köpcentras motsats till den stadsmiljö vi idag eftersträvar belyser Julia liksom deras monofunktionella funktion. Läs artikeln här via denna länk.
Att det brukar lukta på ett speciellt sätt i köpcentra vet vi. I amerikanska köpcentra är doften av jordnötter normen.

I Sverige har vi nu fått en galleria, denna gång iStockholm, som skall ha en mängd dofter i olika delar. Gallerian heter MOOD och ligger i den väldiga koloss som ersatte husen mellan Mäster Samuelsgatan och Jakobsbergsgatan vid den stora rivningsvågen på 60- och 70-talet.

I tidskriften Fastighetsnytt har företrädare för City i Samverkan i Stockholm skrivit om bl a MOOD i en artikel som kan läsas här. Där påstås bl. annat

Moderna köpcentrum har en fördel framför den klassiska staden. Alla lokaler har en och samma ägare.

Det var ju bra att vi fick veta detta av handelns företrädare. Vi som trodde det var tvärtom.

Man kan vidare läsa en hyllning till Gallerian i Stockholm som ligger på det som en gång var den klassiska innerstaden och ersatts av denna Finlandsbåt på land.

Gallerian i City fungerar idag som en viktig mötesplats, öppen för alla och med ett utbud som vänder sig till allt från turister till arbetande i city. Denna breda inomhusgata fungerar i praktiken som ett av citys viktigaste offentliga rum, man skulle kunna säga en ”vintervariant” av Drottninggatan eller Kungsträdgården. Stadslivet skulle knappast vinna på om man återuppbyggde den gamla utomhusgatan Norra Smedjebacken, fylld av snö och blåst under stora delar av året, som tidigare låg på den plats där Gallerian är byggd