En köpcentrumspekulation som inte blev av

torgetEn otrolig historia om inkompetenta politiker och köpcentrumspekulation. Det handlar om Bollnäs där man sålde ut torget med torghandel till en dansk spekulant. Sen låg torget avrivet och öde i flera år. Läs här. Nu har kommunen utlyst en arkitekttävling med tre företag. Nåt resultat blir det väl som är bättre än en avriven öken. Men vad var det för fel på torget innan? Torget hade ju torghandel! Arkitektur är sällan särskilt viktigt – det handlar mer om folklivet. Och det fanns ju redan innan kommunen vek sig för spekulanterna.

Segevång, Malmö – när verkligheten inte räcker till

Då får man väl bättra på den. Måla över och visa en ny sida – eller iscensätta. Det som Malmö Stad visar på sin hemsida för tankarna till filmen Truman Show – om mannen som ovetande levde i en reality show (se filmklipp nedan). Man har iscensatt ett förortstorg i Malmö med ”torggängare”. Torget ser annars ut som många andra inklusive frånvaron av människor. De allra flesta av denna typ av torg saknar liv och rörelse eftersom det inte var meningen att det skulle vara sådan aktivitet. Segevång är ett vanligt exempel på funktionalismens uppdelning av livet – en plats för arbete, en för boende och sedan stora vägsystem som binder ihop alltihopa. Torget – ja det var en serviceenhet där man inhandlade förnödenheter och sen åkte hem. Nu har man gjort en film där fyra personer traskar fram och tillbaka över det i stort sett tomma torget – för att skapa liv. De som inte var statister på Segevångs torg efterlyste bättre affärer och mer service.

I Sydsvenskan dementerar en ”kommunikatör” att det hela är på riktigt men man vill väcka debatt om hur man kan förbättra torget.

Det är inget lätt fix man säger sig vilja påbörja. Liknande försök har gjorts på andra håll, i Göteborgs förorter och i Rinkeby t.ex. Problemet ligger i hela den byggda miljön. Det är helt enkelt byggt så att det inte finns någon naturlig plats där det känns spontant att mötas på. Till skillnad från hur städer sett utan sen romartiden omgärdas dessa förortstorg av några envånings lådliknande byggnader placerade för sig själva utan sammanhang till de bostadshus som gärna är både höga och långa, separerade utan kvartersbildning. Torget är oftast också utan rumsbildning och känns ej trevliga att vistas på, Med eller utan statister.

Man får väl vara tacksam för det lilla och glädjas åt att man upptäckt problemet.

Vad som är svårare att glädjas åt är att Malmö Stad givit grönt ljus de senaste åren för investeringar i köpcentra för ca 3 miljarder. Häromdagen kom beskedet att just det köpcentrum som kanske slagit undan fötterna på det lilla Segevångs Torg, nämligen Malmö Entré efter bara några år skall byggas om för ytterligare 300 miljoner.

Läs mer om köpcentruminvesterare och samhällsplanering här eller om köpcentra contra allmänna platser här.

Och här är ett klipp från True Man Show när en studiolampa dimper ner.

Karlshamn – Stortorget

I Lokaltidningen på nätet kan man läsa att handlarna och fastighetsägarna har tröttnat på att ingenting händer på Stortorget. Tre arkitektfirmor får relativt fria händer att komma med förslag står det vidare. På en bild i tidningen ser man två beslutsamma herrar från Sweco klivandes över torget.

Det hela är en idétävling men den som vinner lovas att få gå vidare med förslaget.

I tjugo år har man diskuterat.

Och till slut ger man upp och ber några av Sveriges största arkitektföretag komma för att tala om vad man skall göra.

Fastighetsägarna och handlarna hade tröttnat. Hur är det med kommuninvånarna? Har de också tröttnat? I artikeln nämns inte att man undersökt detta. Ett torg är en viktig plats som idag utmanas av diverse köpcentra vilka gör anspråk på att vara mötesplatser. Politikerna som trycker på borde efter tjugo år ha inhämtat vad deras väljare tycker så att man inte behöver ge fria händer till några arkitekter. Om inte en beställare vet vad han vill kan inte en uppdragstagare leverera.

Förtäta eller bygga på jordbruksmark

I Sydsvenskan har representanter för Länsstyrelsen uttalat sig för att byggandet på värdefull jordbruksmark i sydsvästra Skåne måste upphöra. Man talar om en nollvision. I stället bör vi förtäta och då helst intill spårbunden trafik. Ett antal kommunalråd i berörda kommuner har i en annan artikel protesterat och menar att man visserligen förtätar men ändå måste kunna få bygga på jordbruksmark då många efterfrågar boende i villa/radhus med trädgård.

Vad konsumenter efterfrågar beror till stor del på vilka alternativ som bjuds. Finns det bara villor/radhus utspridda i gles bebyggelse eller lägenheter i punkthus i lika utspridda former så vägleds man lätt att tro att det är vad marknaden efterfrågar. Inte att det är vad byggföretagen anser är lönsammast att bygga.

I andra länder har man kunnat konstatera att unga familjer idag vill ha vad man kan kalla ett urbant boende även i förorten. Med det menas lägenheter eller radhus i en mycket tätare bebyggelse än vad vi är vana vid. Sådan bebyggelse skapar också möjlighet för viss service som butiker och kaféer. Möjligheten att som i den större staden spontant kunna träffas och betrakta folklivet är ett inslag som många inte vill vara utan.

Vad som dessutom är intressant och som inte berörs i artiklarna är att en mer urban karaktär av bebyggelsen i förorten är förmodligen det bästa sättet att bemöta konkurrensen från regionala köpcentra som idag hotar handel och service i förorten.

Köpcentruminvesterare är inga samhällsbyggare

I en artikel i DN den 8 september beskrivs vad som kallas en överetablering av köpcentra. Sant är att vi haft en utveckling där antalet köpcentra ökat utan någon egentlig diskussion. Projekten blir allt större och man vill nu bli “urbana” och inkludera offentlig service. Det vore en icke önskvärd utveckling. Fortsätt läsa Köpcentruminvesterare är inga samhällsbyggare