Minnet och den fysiska omgivningen

 

Bilden är från Monterey i Kalifornien. Jag lyckades ta en bild utan att få med alla snabbmatsrestaurangerna i hamnen utan bara det som kan minna om den tid då John Steinbeck bodde här.

När jag var ung och efter avslutad militärtjänstgöring kom till Stockholm för att studera fanns hela Stockholms Universitet innanför tullarna. Det var över nittio institutioner som låg spridda i äldre byggnader. Hela innerstaden var fylld av platser där jag träffade nya vänner och fick minnen. Minnen som upplevdes i den miljö som idag till stora delar inte längre finns. Universitetet flyttades ut till modernistiska kaserner norr om staden. Hela nedre Norrmalm revs och man skapade det nya anonyma centrum vi har idag.

När jag tänker på dem jag träffade då ser jag dem framför mig i de miljöer vi umgicks, undervisningslokaler, restauranger, festlokaler m.m.

Vissa platser var viktigare än andra – som området kring Odenplan. Det området har i stort sett skonats från rivningsraseriet. Därför är det trevligt att gå där och plötsligt i åsynen av ett hus t.ex komma ihåg något som hände och de personer som var med.

Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors skriver :

Det senaste stadiet i människans evolution är att vi har lärt oss lagra berättelser från det mentala landskapet utanför oss med hjälp av bilder, skrift, ljudinspelningar, filmer och till och med i det yttre landskapet. — —-Våra minen är starkast knutna till personer och platser Dessa är oftast de bärande elementen i myter och berättelser – det är jus de båda kategorierna som egenskaper och händelser knyts till.

Minnet fästs gärna på platser i landskapet som syns tydligt och kan fungera som landmärken.

Så vad händer när man gör stora ingrepp i den fysiska miljön. När man river Nedre Norrmalm eller när man rev åttio byggnader i Göteborg eller förstörde hela sidan av Kristianstads centrum med en över 300 meter lång galleria? Jo – det som händer är att våra minnen försvinner med byggnaderna.

Men – säger du, man måste ju bygga nytt ibland. Jovisst men man behöver ju inte gå tillväga som vi gjort i Sverige där man rivit ungefär lika mycket som det som förstördes i städer på kontinenten. Där försvann husen genom bombning. Vi klarade av samma sak utan bomber.

Det går att bygga så att stadens struktur behålls och varsamt förnyas. Då kan också minnena få leva vidare.

Släppa in bilarna i Kristianstads centrum?

 

Tänk så mycket enklare det vore att kunna köra ända fram till den butik man vill besöka, göra sitt ärende och därefter köra iväg.
Nu går inte det.
Staden har gågator.
Den första gågatan, Lijnbaan, i Rotterdam firar 50 år nu. Den skapades i ett Rotterdam som var sönderbombat. Man kunde då likaväl försöka göra en gågata eftersom det inte fanns någon historisk bebyggelse att bevara.
Som i Kristianstad.
Under åren gick det inte så bra för Lijnbaan. Skadegörelse o bråk nattetid. Men nu har man rustat upp och hoppas på bättre tider.

I USA har man inte så mycket gågator. Folk tycker om att köra ända fram dit man tänkt sig. Köpcentra har stora parkeringar som du måste vandra över för att sen komma in i ett köpcentrum där planerarna har ansträngt sig för att förhindra din orientering. Krökta gångar som du aldrig ser slutet på. Den som sägs ha skapat det moderna köpcentret, som invigdes ett år efter Lijnbaan i Minneapolis, hette Victor Gruen. Egentligen hette han Victor Grünbaum och var en jude som flydde från Österrike. Han blev besviken på hur köpcentra utvecklades och flyttade tillbaka till Wien bara för att uppleva att man byggde ett stort köpcentret intill. Plus ca change – plus cést la même chose.

Men Victor Gruen fick en ”effekt” uppkallad efter sig
–  The Gruen Syndrom.
Den innebär att en person som varit i ett köpcentrum och besökt tre butiker har glömt bort varför man kom dit och fortsätter att irra omkring. En del köpcentra (de flesta går dåligt av dem som finns kvar) har man sågat upp i mindre block och gjort nya gator mellan butikerna. Ungefär som man skulle ha gjort med Galleria Boulevard från början men som man inte brydde sig om.

Skulle man verkligen kunna tänka sig att släppa in bilarna i Kristianstad centrum? Knappast. Det skulle visserligen bli ett slag mot C4 Shopping med sina vindlande gångar. Men människor är inte rationella. Vi åker inte till en butik, gör inköp och åker därifrån. Man åker till ett köpcentrum och låter sig virras omkring, för att man inte kommer på något annat att göra. Därför underlättar de förvirrande gångarna. Det ökar konsumtionen och stärker Sveriges låneknarkande ekonomi. Du uppskjuter beslutet att du nu har sett vad du behöver och även varför du kom dit.

Kristianstads centrum skall behålla sina gågator men måste erbjuda ett alternativ till att spendera sin tid i ett köpcentrum –  och då handlar det inte bara om handel.

 

 

Senaste slaget mot Kristianstad centrum

Det senaste slaget mot Kristianstads centrum har nu inletts med öppnandet av den externanläggning som kallas C4 Shopping. Min god vän Kenneth tog sig ut  till invigningen kl 17.00 igår (torsdag den 20.9.18) och 3 långa köer ringlade till entréerna, men inte längre än att alla var inne på ca 10 min.
Centret var som en kopia på Emporia i Malmö fast i ett plan.
Breda gångar formade som en 8’a med butiker på båda sidor som var betydligt trevligare än bunkern i Kristianstad, Galleria Boulevard.

 

Familjeshopping

Initiativtagare till projektet, herr Frankenius sålde in det med sitt eget påhittade behov av ”familjeshopping – ett mellanting mellan Ullared och märkesbutikerna för att passa en familj  som medelsvensson” Vad blev det ? Detsamma som du ser överallt i centrum och i alla köpcentra. Varför skulle det bli något annat? Det som nu redovisas i C4 shopping hittar du lätt varsomhelst. Det är nämligen så ägarna vill ha det. När vi talar om ägarna är det inte herr Frankenius vi talar om. Han har redan sålt sitt projekt. Om du har lust att lägga namn på minnet så ta dessa :

Stichting Administratiekantoor Eurocommercial Properties, Mr A. van Herk, Janus Henderson Group Plc, BlackRock Inc, Bank of Montreal.

Stichting är holländska och betyder stiftelse tror jag – holländskt är det i alla fall. BlackRock är amerikanskt och är världens största kapitalförvaltare. BlackRock är dessutom störste ägare i Tesla.

Politikerna i Kristianstad kan ju sträcka på sig och veta att de fått sina skattebetalare att med sin konsumtion hjälpa till att finansiera en elbil i San Francisco. Det är bl. a. vad förtjänsten i C4 Shopping går till. Inte till butiksägare i Kristianstads historiska centrum vars förtjänst bl.a. går till att hålla fastigheterna i staden i gott skick.

Med C4 Shopping har Kristianstad erbjudit ännu en bricka för det internationella finanskapitalet att spela med.

Offentlig konst i Vellinge kommun (2)

Det är intressant detta med konst på offentlig plats. Hur många av dina vänner brukar kommentera något konstverk de sett? Inte många – men det händer. Det händer allt för sällan då det är intressant. Nu har vi i Falsterbo fått ett konstverk som privat donation vilket jag skrev i det förra inlägget. I samband med donationen beställde Nämnden för Medborgarservice som det heter – en policy för hur man skall hantera donationer. I samband med att en grupp tjänstemän skapade policyn passade man på att tala om att man inte tyckte om den aktuella donationen. Man motiverade sitt avståndstagande med ett antal påståenden om varför donationen var fel eller åtminstone var den tänkta platsen för dess placering fel.

Med dessa påstående om vad konst bör vara tog jag mig en titt på ett annat konstverk några kilometer norrut Fortsätt läsa Offentlig konst i Vellinge kommun (2)

Offentlig konst i Vellinge kommun

Vellinge kommun har fått en gåva, en skulptur, en kvinnotorso med en klädedräkt som nedtill liknar ett vågsvall. Den för tankarna till en galjonsfigur.  Den har placerats på Skoltorget i Falsterbo nära en väg som leder ner till Öresund. Det är alltid glädjande när människor skänker konst för att försköna den gemensamma omgivning.

Alla är inte lika glada för donationen.
Fortsätt läsa Offentlig konst i Vellinge kommun

Återbesök i Kristianstad

 

Det här inlägget finns som debattartikel i Kristianstadsbladet den 14 september 2018

Jag gjorde ett återbesök i Kristianstad med några vänner och har bara varit här några gånger sen tiden före förra riksdagsvalet. Då pågick en kampanj för folkomröstning om planen för externcentrat i Hammar. Över 7000 Kristianstadsbors önskemål avslogs senare av politikerna. Nu är det snart dags att öppna externcentret.

Staden har under tiden fått en galleria som ej har gått att fylla med hyresgäster, det står halvtomt. Runt gallerian cirklade polisbilar och poliser stod på vakt när vi är där.

I centrum i övrigt finns numer ett tjugotal tomma butikslokaler och fler lär det bli. Effekten av gallerians och det nya externcentrets tillkomst innebär tomma lokaler och därigenom bortfall av hyresintäkter som till väsentlig del finansierar underhåll av stadskärnans historiska fastigheter.

Samma dag vi var i Kristianstad pågick ett möte i Stockholm som handlade om det s.k. Nobelcentrat på Blasieholmen i Stockholm. Denna byggnad har föreslagits på en plats bakom Nationalmuseum. Förslaget innebär ett brott mot den miljö som det historiska Stockholm uppvisar just på denna plats – från Nationalmuseum, via Östasiatiska museet, Skeppsholmen till Kastellholmen.

En av deltagarna vid mötet i Stockholm var Liberalernas ledare Jan Björklund. Han tycker inte om förslaget till placering av ett Nobelcentrum.

Så här tycker han:

Blasieholmen är en känslig och kulturhistoriskt viktig miljö, och på den föreslagna platsen , ska ett Nobel Center byggas vars utformning helt bryter mot omkringliggande bebyggelse och som Riksantikvarieämbetet menar kommer att skada Stockholm som riksintresse.

Vad som tagit århundraden att bygga upp kan förstöras genom okunniga eller oförsiktiga tillägg.

Björklunds liberala politikerkollega i Kristianstad är den som framstått som främste tillskyndare av både Gallerian och externcentret som nu i dubbelt måtto hotar existensen av en stadskärna som planlades på 1600- talet och vars bebyggelse kan väl mäta sig med det som omger Nationalmuseum i Stockholm.

Liberalerna i Kristianstad behöver nog inte oroa sig för att Jan Björklunds försvar för kulturhistorisk miljö skall innebära en kritik av deras handlande. Deras handlande har motiverats med att man inte kan ingripa mot marknadskrafterna. Det var så man sa i Malmö också när man släppte fram planen för Emporia, köpcentrat söder om Malmö.
Visst kan man ingripa mot marknadskrafterna. Det görs hela tiden – i stort och smått.

Liberalerna i Kristianstad har ju inte lyssnat på annan kritik heller som t.ex. att de förändringar i handeln som internet skapar leder till utslagning av fysiska butiker och köpcentra. Man behöver bara åka till Malmö för att beskåda detta fenomen.

De kan istället – om samvetets känslor skulle drabba dem – söka stöd hos övriga partier som ju också stod bakom besluten.

Det var på så sätt Odyssevs sjömän färdades förbi sirenerna, efter att ha stoppat varandras öron fulla med ull.

Anders Almér