”När skönhet och nytta möts”

london-england-red-phone-booths-photo-by-john-ecker-pantheon

Nyklassicism i en telefonkiosk

Den engelska telefonkiosken som vi känner behövs inte längre. Vi har våra mobila apparater istället. Fortfarande finns över nio tusen av den klassiska modellen kvar. Den modellen väcker fortfarande känslor hos engelsmännen. Tidigare i år valdes den som nummer ett i tävlingen ”Bästa brittiska design någonsin”. Som nummer två kom dubbeldäckaren och på tredje plats den engelska flaggan.

Fortsätt läsa ”När skönhet och nytta möts”

Shop small

shop small
På Valencia Street hänger skyltar på samma stolpe som gatuskyltarna. De har budskapet ”Shop small. Everyday by the Bay. Ett budskap till medborgarna att stödja de små företagen. Detta är San Francisco och här är medvetenheten om de små företagens betydelse uppenbart större än på andra håll. Motsvarigheten till byggnadsnämnden påbjuder ett minsta avstånd mellan kedjeföretag och om de ändå etablerar så uppstår det inte sällan protester. Ett kedjeföretag som är mycket känt i Sverige fick känna av opinionen men lyckades öppna på Hayes St, dock med en butiksskylt som inte är större än vad som får plats på en brevlåda (nåja men liten i alla fall).

Jag tror det har betydelse att det hänger skyltar som säger att man skall göra inköpen i de små butikerna. Det visar att man bryr sig, att det är viktigt att de små företagen finns.

I Sverige är ju som jag skrivit flera gånger detaljhandeln en småföretagarbransch med ungefär hälften av de nästan 67 000 försäljningsställena utan anställda. Ytterligare en fjärdedel ungefär har högst fyra anställda.

I stället för budskap som här i San Francisco hör man i stället i Sverige en slags stolthet över att man lyckats få ett varumärke till landet som ej funnits där tidigare. Ett varumärke som med stor sannolikhet ingår i ett konglomerat ägt av några fonder.

Just think of it.

Boverket skulle aldrig godkänna

Mission :25thIgår gick vi en promenad längs hela Mission Street. I den södra ändan är det latinos som dominerar. Många barnfamiljer. Skillnaden är påfallande jämfört med den parallella Valencia Street som är lite mera upscale. Längre fram mot downtown ändras sammansättningen av de människor som är där. Fler ensamma svarta män och en större ekonomisk misär.

Mission är populärt att bo vid och som om en plats att gå ut på kvällen. Trots att rivning och exploatering av området hotar så vårdas de hus som finns kvar, särskilt de unga väggmålarna. Murals är en stor sak i San Francisco. Stora butiker är fyllda med hyllor långa rader med färgburkar. Den vanliga vandaliseringsgrafittin vi är vana vid i Sverige syns inte mycket av och ingen ger sig på att kladda på murals.

Det finns heller inga svenska byggnadsnormer att förhålla sig till med krav på tillgänglighet och bullernormer. Vad spelar det för roll när sannolikheten för en stor jordbävning är 65% under de närmsta 30 åren

Wallpainting i Mission

Limhamn – San Francisco

Kan man jämföra Limhamn och San Francisco? Ganska låg och tät bebyggelse på båda platserna men framför allt ett gemensamt planeringsproblem. I det ena fallet har det kommit ett förslag som antagligen kommer att genomföras, i det andra fallet, Limhamn, har man inte ens tänkt fast man haft över ett decennium på sig

I San Francisco har presenterats en idé att omvandla ett område som idag är en bangård, en uppställningsplats för tågsätt. Det är område som ligger några kvarter från vattnet i den östra delen av staden. Genom att i stället utnyttja detta område för bostäder och arbetsplatser samt att göra en boulevard här, kan staden få kontakt med vattnet.DSCF1402

Detta är en tanke som drabbat många städer då hamnverksamheter försvunnit. I detta fall handlar det om något som avskiljer staden och som ändå behövs (man kan lägga tågstationen för CalTrain under jord) Den boulevard som idag går längs vattnet heter Embarcadero och skapades efter jordbävningen 1989 när en ”raised highway” störtade. Det rörde sig om en motorväg på pelare. I stället gjorde man en boulevard med palmer och det hela liknar något a la Cannes eller Nice. Embarcadero skulle med projektet kunna få en fortsättning.DSCF1122

Det är ett stort område och San Francisco är en stor stad med åttahundratusen invånare ungefär, samt ett ännu större omland. Det innebär inte att man har råd med vilka projekt som helst. Uppfinningsrikedomen är dock stor här, för att inte säga störst. Ingen annan plats i världen har mer riskkapital eller patent än denna stad. Så bangårdsprojektet vid King Street/ 4th kommer säkert att genomföras inom sinom tid.

Limhamn är ingen stad men en urban stadsdel i Malmö. Man har ett liknande problem som i San Francisco. En trafikled och en gammal rostig järnväg har delat stadsdelen i många år. Den tillkom för trafiken till de färjor som gick till Köpenhamn som ingen knappt minns mer. Trots att färjetrafiken försvunnit sen många år har man inte rättat till detta ingrepp. Det behövs inga amerikanska riskkapitalister för att genomföra ett projekt där Limhamns halvor knyts ihop. Det behövs bara lite vilja. I detta avseende är problemet mycket större än i San Francisco.IMG_7775

Stadsplanering – en fråga om tilltro?

DSCF0669Vårt samhälle planeras av en elit bestående av politker och stadsplanerare och många andra professioner. Man antar att allt görs i största välmening om dem som betalar lönen för denna elit. I en del fall – planer för externa köpcentra – så kan man undra om omsorgen kanske mer riktar sig till internationella pensionsfonder än till medborgarna.

Planering innebär ju att man tar på sig rollen att utforma samhället fysiskt och på annat sätt. Det kan gälla införandet av regler och riktlinjer. Samtidigt som man gör det så uttrycker man också åsikten att detta är bra för alla. Men alla har inte fått yttra sig om de regler som införs. Det skulle ju för övrigt vara väldigt opraktiskt. I stället skickar man runt frågan till en annan elitgrupp, myndigheter och andra så kallade sakägare. Till slut kommer man fram till en uppfattning som skall gälla.

Det är ibland intressant att notera detaljer i vardagslivet som i sig rymmer en annan syn än den man är van vid. Övergångsställen till exempel. I Noe Valley och många andra stadsdelar i San Francisco är gatunätet uppbyggt i en rutnätsstruktur. Kvarteren är nästan identiskt lika stora och ungefär 170 x 70 meter. Mellan dem går för svenska förhållanden breda vägar, ibland flerfiliga. Även i de mest centrala delarna får man köra bil. Trottoarerna är också generöst tilltagna så alla får plats.

Min observation gäller mötet mellan trafiken och fotgängarna. Vid gatukorsningarna är övergångsställen markerade med två parallella linjer i vägbanan. Rödljus är inte särskilt frevkventa. Det hela bygger på en allmän attityd att man tar hänsyn till fotgängare (och även cyklister). Till och med spårvagnen stannar vid övergångsställen och släpper fram en fotgängare.

DSCF0667Sker det då inga olyckor i trafiken i San Francisco. Jo, det gör det och man är mycket medveten om det. Cyklandet ökar kraftigt och därmed olyckorna. Min egen teori är att olyckorna till större del sker i ”downtown” där trafiken är ljusreglerad och hastigheten mycket högre än i till exempel Noe Valley. I bostadsstadsdelar som denna är trafikbeteendet helt enkelt mycket hänsynsfullt.

Jag tror avslutningsvis att detta enkla exempel visar på något som framhålls i USA; nämligen att du bör vara en god medborgare och att du har ett eget ansvar. Det var i korthet det president Obama sa till ett hundratal skolledare i ett TV-tal häromdagen.

Nu till något helt annat – men ändå på samma tema.

I söndags var det amerikansk fotboll. San Franciscos 49ers spelade mot Seattles Seahawks. Matchen gick i Seattle. I Noe Valley var kanske ett tiotal pubar och barer fulla av folk som följde det hela via storbilds TV. Man följde matchen ljudligt så det hördes långt ut på gatan.

San Francisco förlorade. Ledde det till upplopp och vandalisering? Till krossande av butiksfönster och vandalisering av bussar och spårvagnar? Nä, man dränkte sorgen i en öl och gick hem. Vi niotiden var allt lugnt igen.

USA är ingen idyll men de två exemplen jag nämnt ovan räcker långt. Vill du ha fler så läs här vad Frank Schmiechen, ställföreträdande chefredaktör för ”Welt-Gruppe”, det stora tyska dagstidningsförlaget, tycker.

 

Rutnätsplan, lågt och tätt i Noe Valley, San Francisco CA

DSCF0583Noe Valley är en stadsdel i San Francisco. Inte lika känd som The Mission kanske men intressant. Intressant därför att den är som ett Parisiskt quartier. Det innebär att människor som bor här finner vad de behöver lokalt i dessa kvarter. Namnet har stadsdelen fått efter den siste mexikanske borgmästaren i SF. Stadsdelen begränsas av bergen Twin Peaks. I andra änden av stadsdelen är man nere vid Mission Street och hippa Valencia St. I mitten av 1800- talet lade man ut en rutnätsplan utan hänsyn till de stora nivåskillnaderna i terrängen med det för San Francisco kända resultatet av branta backar. Här kan dock en vanlig spårvagn klara av att komma uppför backen.DSCF0581

I slutet av 1800-talet var detta en stadsdel som immigranter sökte sig till från Irland, Italien, Skandinavien, Ryssland och Tyskland. Många av de Viktorianska byggnaderna som stadsdelen är känd för byggdes av dessa immigranter. De flesta klarade sig undan Den Stora Jordbävningen och Branden 1906. Under större delen av 1900-talet förblev Noe Valley en småstadsidyll för arbetare som immigrerat . Livskvaliteten i denna del av San Francisco har gjort att familjerna behållit husen över generationerna. Nu har även denna stadsdel blivit så attraktiv att priserna har blivit mycket höga. San Francisco är den dyraste staden i USA att bo i.

DSCF0588Genom Noe Valley går 24th Street. Det är artären där kommersen finns. För den som är intresserad av stadsplanering är det utöver rutnätsplanen och den låga men täta bebyggelsen också annat att lägga märke till. Känsla av ”quartier” som jag nämnde tar sig uttryck i att det är svårt att hitta ett enda kedjeföretag. Det är ”local business” som gäller. Med ett undantag skall erkännas, Whole Food, mattemplet. I San Francisco finns en miljömedvetenhet som tar sig uttryck i sopsortering, stora krav på cykelvägar och kollektivtrafik. Dessutom maten – man ser inte särskilt mycket överviktiga här och definitivt inte om du går in i Whole Foods butiker. Här är nästan allting markerat med sitt ursprung och av hög kvalitet.DSCF0593

San Francisco är en av världens tätast befolkade städer, i nivå med Manhattan och Paris innanför Peripheriquen. Denna täthet har man till stor del uppnått med en låg och tät bebyggelse. De viktorianska husen som byggdes av immigranter kan man kanske säga representerar den vision President Abraham Lincoln en gång hade:

”Den förtänksamme fattige nybörjaren i världen arbetar för lön en tid, sparar ett överskott för vilket han köper verktyg eller mark åt sig själv, sedan arbetar han för egen räkning ännu en tid och så småningom anställer han en annan nybörjare till hjälp”

Låter denna vision av Abraham Lincoln främmande för svenska öron idag – ”att arbeta för lön en tid och spara ett överskott”. Förmodligen. Hursomhelst så är många av de viktorianska husen ett pensionskapital för människor som hyr ut någon eller några lägenheter i dem. De rymmer ofta bara 2-4 st. Lokalt hyreshusbyggande i egen regi? Ännu en tanke som borde få fotfäste i Sverige.

Den sista gatan

DSCF0303En gata med dubbelriktad trafik av bilar och tusenvis av cyklar och många fotgängare. Här råder en parisisk röra. Det beror delvis på flera verksamheter som har en fransk anknytning med fyrtiofyra butiker, en fransk skola som undervisar 38 olika nationaliteter.  På en 180 meter lång gata.  Fortsätt läsa Den sista gatan