Minnet och den fysiska omgivningen

 

Bilden är från Monterey i Kalifornien. Jag lyckades ta en bild utan att få med alla snabbmatsrestaurangerna i hamnen utan bara det som kan minna om den tid då John Steinbeck bodde här.

När jag var ung och efter avslutad militärtjänstgöring kom till Stockholm för att studera fanns hela Stockholms Universitet innanför tullarna. Det var över nittio institutioner som låg spridda i äldre byggnader. Hela innerstaden var fylld av platser där jag träffade nya vänner och fick minnen. Minnen som upplevdes i den miljö som idag till stora delar inte längre finns. Universitetet flyttades ut till modernistiska kaserner norr om staden. Hela nedre Norrmalm revs och man skapade det nya anonyma centrum vi har idag.

När jag tänker på dem jag träffade då ser jag dem framför mig i de miljöer vi umgicks, undervisningslokaler, restauranger, festlokaler m.m.

Vissa platser var viktigare än andra – som området kring Odenplan. Det området har i stort sett skonats från rivningsraseriet. Därför är det trevligt att gå där och plötsligt i åsynen av ett hus t.ex komma ihåg något som hände och de personer som var med.

Kognitionsforskaren Peter Gärdenfors skriver :

Det senaste stadiet i människans evolution är att vi har lärt oss lagra berättelser från det mentala landskapet utanför oss med hjälp av bilder, skrift, ljudinspelningar, filmer och till och med i det yttre landskapet. — —-Våra minen är starkast knutna till personer och platser Dessa är oftast de bärande elementen i myter och berättelser – det är jus de båda kategorierna som egenskaper och händelser knyts till.

Minnet fästs gärna på platser i landskapet som syns tydligt och kan fungera som landmärken.

Så vad händer när man gör stora ingrepp i den fysiska miljön. När man river Nedre Norrmalm eller när man rev åttio byggnader i Göteborg eller förstörde hela sidan av Kristianstads centrum med en över 300 meter lång galleria? Jo – det som händer är att våra minnen försvinner med byggnaderna.

Men – säger du, man måste ju bygga nytt ibland. Jovisst men man behöver ju inte gå tillväga som vi gjort i Sverige där man rivit ungefär lika mycket som det som förstördes i städer på kontinenten. Där försvann husen genom bombning. Vi klarade av samma sak utan bomber.

Det går att bygga så att stadens struktur behålls och varsamt förnyas. Då kan också minnena få leva vidare.

Hur ofta besöker du ett köpcentrum? Tre gånger i veckan?

 

Brukar du besöka en högmässa i kyrkan? I så fall är du ungefär en av de fjorton personer i genomsnitt som gör det.  Det blir drygt fjorton miljoner besök per år. Det är många besök, men inte lika många som besöken på museer. Det är ungefär dubbelt så många som besöker museer än de som deltar i en högmässa.

Sen har i det där med köpcentra. Det finns 381 stycken köpcentra enligt en viss beräkning som vi inte skall fördjupa oss i här. De är i alla fall många. Alltför många enligt min mening. I själva verket finns det inget land som har så mycket köpcentrumyta per capita som Sverige. Det förklaras av vårt kalla klimat säger handelsexperterna. Bullshit säger jag. Det är något annat som drar.
De fem största köpcentren i Sverige har 85 miljoner besök per år. Då har vi 376 köpcentra kvar. De stora har mellan 9 och 14 miljoner besök så låt oss anta att resten har i snitt endast 2 miljoner besök per år. Det skulle innebära 2 * 376= 752 miljoner besök per år plus de 85 jag nämnde nyss. Totalt 837 eller 16 miljoner besök i veckan! Vi har 5,4 miljoner hushåll i Sverige och enligt detta resonemang skulle varje hushåll i landet göra 3 besök i veckan i landets köpcentra. Ett besök i veckan skulle inte förvåna mig – men tre!

Vissa köpcentra är så placerade att man det är enklast att passera genom dem på väg till något – jobbet eller tåget t.ex. Det gäller köpcentret Nordstan i Göteborg. För att bygga detta jättecentrum så rev man en hel stadsdel -80 fastigheter! Tidigare gick man på gatorna till stationen. Nu ligger köpcentret i vägen och enklast är då att passera igenom. Då är det ju inte konstigt om man registreras som besökare till köpcentret. Sånt sker med en kamera vid entrén. Men – Nordstan är störst när det gäller omsättning också, så idén var lönsam för dem som investerade.

Men andra köpcentra! C4 Shopping i Kristianstad. Dit kommer man väl inte utan just en avsikt att komma dit.

Alla mina antaganden ovan kan ju vara fel. Den genomsnittliga besöksfrekvensen i landets köpcentra kanske inte är 2 miljoner besök per år, utan 1 miljon. Eller tre. Det finns svar på detta Handelns Utredningsinstitut analyserar köpcentra och publicerar rapporter om dessa anläggning som tar hand om halva detaljhandelsomsättningen i landet. För att få veta allt detta får du betala tusentals kronor per rapport.

Folk gör ju en massa annat också. Går till biblioteket, biografen, tar en promenad i stan. Men min misstanke kvarstår. Alltför många tar sig till ett köpcentrum utan att egentligen ha för avsikt att konsumera något – bara för att man inte kan finna på något annat att göra. En handlare i köpcentret Mobilia berättade att många som bor i de miljonprogram som finns i hans närhet kommer in i köpcentret utan särskilda konsumtionsplaner. Det är för tråkigt att bara gå omkring i närheten av där de bor trodde han.

Vardagen kan vänta skrev en galleria i sin annons. Åk till ett köpcentrum och glöm din vardag.

 

Släppa in bilarna i Kristianstads centrum?

 

Tänk så mycket enklare det vore att kunna köra ända fram till den butik man vill besöka, göra sitt ärende och därefter köra iväg.
Nu går inte det.
Staden har gågator.
Den första gågatan, Lijnbaan, i Rotterdam firar 50 år nu. Den skapades i ett Rotterdam som var sönderbombat. Man kunde då likaväl försöka göra en gågata eftersom det inte fanns någon historisk bebyggelse att bevara.
Som i Kristianstad.
Under åren gick det inte så bra för Lijnbaan. Skadegörelse o bråk nattetid. Men nu har man rustat upp och hoppas på bättre tider.

I USA har man inte så mycket gågator. Folk tycker om att köra ända fram dit man tänkt sig. Köpcentra har stora parkeringar som du måste vandra över för att sen komma in i ett köpcentrum där planerarna har ansträngt sig för att förhindra din orientering. Krökta gångar som du aldrig ser slutet på. Den som sägs ha skapat det moderna köpcentret, som invigdes ett år efter Lijnbaan i Minneapolis, hette Victor Gruen. Egentligen hette han Victor Grünbaum och var en jude som flydde från Österrike. Han blev besviken på hur köpcentra utvecklades och flyttade tillbaka till Wien bara för att uppleva att man byggde ett stort köpcentret intill. Plus ca change – plus cést la même chose.

Men Victor Gruen fick en ”effekt” uppkallad efter sig
–  The Gruen Syndrom.
Den innebär att en person som varit i ett köpcentrum och besökt tre butiker har glömt bort varför man kom dit och fortsätter att irra omkring. En del köpcentra (de flesta går dåligt av dem som finns kvar) har man sågat upp i mindre block och gjort nya gator mellan butikerna. Ungefär som man skulle ha gjort med Galleria Boulevard från början men som man inte brydde sig om.

Skulle man verkligen kunna tänka sig att släppa in bilarna i Kristianstad centrum? Knappast. Det skulle visserligen bli ett slag mot C4 Shopping med sina vindlande gångar. Men människor är inte rationella. Vi åker inte till en butik, gör inköp och åker därifrån. Man åker till ett köpcentrum och låter sig virras omkring, för att man inte kommer på något annat att göra. Därför underlättar de förvirrande gångarna. Det ökar konsumtionen och stärker Sveriges låneknarkande ekonomi. Du uppskjuter beslutet att du nu har sett vad du behöver och även varför du kom dit.

Kristianstads centrum skall behålla sina gågator men måste erbjuda ett alternativ till att spendera sin tid i ett köpcentrum –  och då handlar det inte bara om handel.

 

 

Senaste slaget mot Kristianstad centrum

Det senaste slaget mot Kristianstads centrum har nu inletts med öppnandet av den externanläggning som kallas C4 Shopping. Min god vän Kenneth tog sig ut  till invigningen kl 17.00 igår (torsdag den 20.9.18) och 3 långa köer ringlade till entréerna, men inte längre än att alla var inne på ca 10 min.
Centret var som en kopia på Emporia i Malmö fast i ett plan.
Breda gångar formade som en 8’a med butiker på båda sidor som var betydligt trevligare än bunkern i Kristianstad, Galleria Boulevard.

 

Familjeshopping

Initiativtagare till projektet, herr Frankenius sålde in det med sitt eget påhittade behov av ”familjeshopping – ett mellanting mellan Ullared och märkesbutikerna för att passa en familj  som medelsvensson” Vad blev det ? Detsamma som du ser överallt i centrum och i alla köpcentra. Varför skulle det bli något annat? Det som nu redovisas i C4 shopping hittar du lätt varsomhelst. Det är nämligen så ägarna vill ha det. När vi talar om ägarna är det inte herr Frankenius vi talar om. Han har redan sålt sitt projekt. Om du har lust att lägga namn på minnet så ta dessa :

Stichting Administratiekantoor Eurocommercial Properties, Mr A. van Herk, Janus Henderson Group Plc, BlackRock Inc, Bank of Montreal.

Stichting är holländska och betyder stiftelse tror jag – holländskt är det i alla fall. BlackRock är amerikanskt och är världens största kapitalförvaltare. BlackRock är dessutom störste ägare i Tesla.

Politikerna i Kristianstad kan ju sträcka på sig och veta att de fått sina skattebetalare att med sin konsumtion hjälpa till att finansiera en elbil i San Francisco. Det är bl. a. vad förtjänsten i C4 Shopping går till. Inte till butiksägare i Kristianstads historiska centrum vars förtjänst bl.a. går till att hålla fastigheterna i staden i gott skick.

Med C4 Shopping har Kristianstad erbjudit ännu en bricka för det internationella finanskapitalet att spela med.

Offentlig konst i Vellinge kommun (2)

Det är intressant detta med konst på offentlig plats. Hur många av dina vänner brukar kommentera något konstverk de sett? Inte många – men det händer. Det händer allt för sällan då det är intressant. Nu har vi i Falsterbo fått ett konstverk som privat donation vilket jag skrev i det förra inlägget. I samband med donationen beställde Nämnden för Medborgarservice som det heter – en policy för hur man skall hantera donationer. I samband med att en grupp tjänstemän skapade policyn passade man på att tala om att man inte tyckte om den aktuella donationen. Man motiverade sitt avståndstagande med ett antal påståenden om varför donationen var fel eller åtminstone var den tänkta platsen för dess placering fel.

Med dessa påstående om vad konst bör vara tog jag mig en titt på ett annat konstverk några kilometer norrut Fortsätt läsa Offentlig konst i Vellinge kommun (2)

Offentlig konst i Vellinge kommun

Vellinge kommun har fått en gåva, en skulptur, en kvinnotorso med en klädedräkt som nedtill liknar ett vågsvall. Den för tankarna till en galjonsfigur.  Den har placerats på Skoltorget i Falsterbo nära en väg som leder ner till Öresund. Det är alltid glädjande när människor skänker konst för att försköna den gemensamma omgivning.

Alla är inte lika glada för donationen.
Fortsätt läsa Offentlig konst i Vellinge kommun