Hyllie

En gång i veckan passerar jag Hyllie på väg till och från Köpenhamn. Jag står och väntar på en buss att ta mig hem. Busshållplatsen ligger på andra sidan en fyrfilig väg som man passerar utan hjälp av övergångsställen. På kvällen går bussarna inte så ofta så man får tid att betrakta den bebyggelse som nu skjuter upp på motsatta sidan vägen. De hus som byggs och är ritade av det danska arkitektkontoret CF Möller synes ha placerats på jättelika stolsben. Husen verkar dessutom luta åt olika håll. Busshållplatsen ligger vid en baksida av det som skall vara Hyllie Centrum. På andra sidan husen på bilden finns ett torg som innehåller nedgången till tågstationen. Torget upptas vid sin ena kortsida fasaden till Malmö Arena i vilken det nästan aldrig händer någonting under dagen en vanlig vardag. Det är en stängd fasad. Ena långsida innehåller kontor och en McDonaldsrestaurang. Den andra kortsidan ett hotell och den tredje är en halvt öppen sida. Här finns också i hörnet ingången till köpcentret Emporia som innehåller allt som ett torg egentligen borde ha men som nu inte kan ha just det.

”This is fastfood archtecture” sade nyligen en utländsk arkitekt på besök intervjuad i radioprogrammet Filosofiska rummet. Nyligen sände Filosofiska rummet en diskussion kallad ”Arkitekturens  filosofi”.
Deltagare utöver programledaren Thomas Lunderquist var ansvarig för arkitektutbildningen i Lund och redaktören för tidskriften arkitektur.

Trots programledaren försök att provocera genom att ta upp de förfärliga bostadsområden som byggts under framför allt 60-70 talet så kände sig inte representanterna för arkitektskrået apostroferade. Man gjorde lite namedropping av fina namn ur historien som Sigurd Lewerentz och Steen Eiler Rasmussen. Corbusiers vansinnigheter bortförklarades med att det i själva verket var Walter Gropius som genomförde dem. Corbusier hävdade man hade i själva verket utarbetat ett sätt att införa en ”mänsklig skala och mänskliga mått i arkitekturen”. Måtten hämtade han från en genomsnittlig engelsk polisman.
Begreppet arkitektur som ofta kallats för ”frusen musik” borde kallas ”frusen politik”. Arkitekten har alltså inget ansvar för de misslyckade projekt som genomförts och fortfarande görs. Det är politikernas fel – det är ju de som bestämmer. Men politiker behöver råd och rådgivaren får en del av ansvaret.

Ja – så kan man stå och fundera när man väntar på bussen och samtidigt lyssnar på Filosofiska rummet i hörlurarna. Framför mig på andra sidan gatan bygger man i en höghushypbris som kommer att förstärka den redan kraftiga blåsten runt knutarna.  Corbusiers eventuella tankar om mänsklig skala har man hoppat över här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s