Offentlig konst i Vellinge kommun

Vellinge kommun har fått en gåva, en skulptur, en kvinnotorso med en klädedräkt som nedtill liknar ett vågsvall. Den för tankarna till en galjonsfigur.  Den har placerats på Skoltorget i Falsterbo nära en väg som leder ner till Öresund. Det är alltid glädjande när människor skänker konst för att försköna den gemensamma omgivning.

Alla är inte lika glada för donationen.

Fyra tjänstemän har gjort en bedömning av skulpturen och dess placering. De avråder från att ta emot gåvan. Så här tycker man:

Vi uppfattar skulpturen av Stan Wys som en estetiskt tilltalande skulptur att titta på, formmässigt, men vi finner det tveksamt om motivets uttryck är relevant och är samtida. Tvärtom för skulpturen tankarna till en dåtida konsthistorisk skulptur som är dekorativ, statiskt och anonym, skriver man

Motivet är avbildat med bar överkropp med slät struktur och en åtsmitande, utmejslad drapering nertill. Skulpturen har inga armar och dolda, invirade fötter. Skulpturen utgörs av en sammanhållen timglasform. Skulpturen är inte en avbild av en specifik kvinna utan illustrerar snarare en idé om ett kroppsideal.

Gruppen tycke inte heller att statyn passar på Skoltorget eftersom den inte ”samspelar” och skapar ”relevans” åt platsen.

Om nu kommunen skulle envisas, vilket man gjort, att ta emot gåvan, så tycker tjänstemannagruppen att den bör stå någon annanstans. Man förslår en kommundel så långt från Öresund eller Östersjön man kan komma.

Tjänstemannagruppen upprepar något som liknar ett stridsrop från funktionalisterna en gång i tiden:

det gäller att uttrycka samtidens former, inte ”drapera sig” i äldre kulturer

Den funktionalistiska ideologin i Sverige formulerades i samband med Stockholmsutställningen 1930 och i skriften ”acceptera” några år senare. Denna ideologi har sedan gjort sig gällande fram till våra dagar. Resultatet ser vi bl.a. i fula och själlösa bostadsområden. Per I Gedin skriver i en nyligen utkommen bok:

den funktionalistiska ideologin innebar en fientlighet mot historien.

Historielösheten hänger också samman med hyllandet av den ständiga förändringen, rörelsen, förnyelsen, utvecklingen – helt oberoende av vad den leder till.

Hur djupt dessa idéer sitter framgick för några år sedan i samband med en utställning i Edsviks Konsthall i Sollentuna. Utställningen hette ”Figurativ konst” och väckte ramaskri hos det ”progressiva” konstetablissemanget. Konstnären Eva Ström kallade i Sydsvenskan det hela för nazistisk konst.

Ungefär samtidigt som Falsterbo fick sin skulptur donerades även en skulptur till Stockholm;”Kvinnan i fredsarbetet”.  Den placerades på Djurgården med utsikt mot Diplomatstaden. Skulpturen föreställer en kvinna mitt i ett steg eller nästan som Nike som landar. Även denna kvinnofigur har en åtsmitande, utmejslad drapering som våra tjänstemannagruppen tycks ha så svårt för.

Men människor tycker om även denna skulptur. För övrigt blev Stockholmsutställningen en stor besökssuccé, men den vanligaste souveniren därifrån blev ändå en dalahäst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s