Köpcentrumverket

Makten - i form av condottiären Colleoni, Venedig
Makten – i form av condottiären Colleoni, Venedig

I en artikel i Sydsvenskan har  professor Kärrholm vid institutionen för arkitektur i Lund samt vid Urbana Studier på Malmö högskola, tänkt till om de senaste årens massiva utbyggnad av köpcentra. Artikeln inleds med följande rader:

”Tragiken är att debatten om stadens utformning tycks föras i sammanhang där planerings-dokument och politisk vilja har allt mindre att göra med den verklighet som byggs.”

Professorn har fel. Köpcentra har oftast väldigt mycket att göra med den politiska viljan.

Efter inledande resonemang om konsumtion och dess identitetsskapande kommer professor Kärrholm in på frågor om marknadsanpassning och om den skall sköta planeringen. Följande påstående av professorn är intressant:

– Marknaden kan analysera förra säsongens köptrender, men större förändringar kräver planering och politik.

Rent teoretiskt har professorn rätt, men nu är det så att just det exempel som nämns, Emporia är resultat av både planering och politik. Innan Emporia började byggas ställde jag frågan till det dåvarande byggkommualrådet varför man tar fram planer för en idé från 1950-talet och som inte byggs längre där idén kommer ifrån.

Vi kan väl inte hindra marknadskrafterna, blev svaret.

Förra sommaren frågade jag den då nyligen avgången Ilmar Reepalu varför man släppte fram Emporia.

– Det var ju ett bondeoffer, blev det svaret

Det var alltså en politisk vilja att få till detta projekt man borde inte lägga sig i marknadskrafternas fria spel. Så var det med den politiken

Ett ännu tydligare exempel på att politik ofta är pådrivande för etablering av köpcentra är situationen i Kristianstad. Där har politikerna ”lobbat hårt” för att få samma investerare som ligger bakom Emporia att bygga Sveriges fulaste hus i den gamla stadskärnan från 1600-talet. Som lök på laxen kommer man snart godkänna en detaljplan för ytterligare ett köpcentrum.

Sveriges fulast hus
Sveriges fulast hus

Var finns då motståndet mot denna utveckling som professor Kärrholm efterlyser. Själv menar han att frågorna också behöver behandlas på regional och kanske till och med på statlig nivå.

När det gäller Kristianstad så har den regionala nivån, dvs länsstyrelsen knappast agerat alls. Trots att stadskärnan är ett riksintresse och det planerade ytterligare köpcentret ligger under vattennivå i detta område som är känslig för översvämningar.

Länsstyrelsen kanske inte kan eller inte får. De verkar i alla fall inte vilja. Trots att man ger ut en strid ström av broschyrer och böcker om allt möjligt så har man i detta fall drabbats av tunghäfta. Länsstyrelsen är statens förlängda arm och därmed behövs det inte ytterligare en nivå som förmodligen inte gör något.

Vad skall man då göra? Om inte mer politik eller statlig styrning är alternativ.

Varför inte varje år utse Årets Fulaste Hus. Sånt engagerar människor. Åtminstone i England där man har en sådan tävling varje år. Den heter Carbuncle Cup.
Idén kommer från Prince Charles som använde uttrycket ”carbuncle” om ett förslag till byggnad nära St Pauls i London. Prince Charles har varit en uttalad kritiker till mycket av modern arkitektur och retat gallfeber på de stora ego-tekterna.

Vi skall inte tro att staten löser dessa frågor genom att bilda Köpcentrumverket.
Det kan ju vara så att en majoritet av Sveriges invånare tycker att det är bra som det är. Skall något ändras måste behovet av förändring omfattas av många fler än idag. Vem är Prince Charles motsvarighet i Sverige?

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s