Mr Humphrey skriver debattartikel

Mr Prime MinisterDen engelska TV-serien Yes, Prime Minister skildrar en politiker som trots alla sina försök att driva sina förslag, aldrig kommer igenom den mur som omgärdar honom i form av hans tjänstemän. De tolkar vad han vill säga som de själva anser är bäst och enligt egen uppfattning i folkets intresse. Så går det inte till i verkligheten. Eller gör det ?Nyligen har vi fått flera exempel i pressen som osökt för tankarna till TV-serien och som hävdar att samhället styrs av dem som egentligen inte är valda till denna uppgift.

I Dagens Nyheter skriver Peter Wolodarski om Riksbanken som ”har blivit en stat i staten” och har satt egna mål i stället för de som politikerna önskat. Riksdagen har formulerat ett inflationsmål som Riksbanken nu inte följer.

I den danska tidningen Politiken har den förra överborgmästaren i Köpenhamn, ministern och EU-parlamentarikern Ritt Bjerregaard skrivit att ”ämbetsverket har tagit makten” och tillägger i ingressen:

Ministeren har ikke en chance for at overskue, om embedsmændene begår fejl. Alligevel er det politikeren, der betaler prisen

I ena fallet är det en chefredaktör som beklagar politikernas minskade inflytande, i det andra är det en politiker själv som tycker att tjänstemännen kört ner politikerna i diket.

Men det finns även röster från andra hållet, alltså det som i TV-serien uttrycks genom The Prime ministers tjänstemän, närmast en figur som kallas Sir Humphrey.

Nyligen (22 nov 2013) skrevs en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet i Sir Humphreys anda. Jag kan tyvärr inte erbjuda en direkt länk till artikeln. Det hela har rubriken ”Investeringarna minskar allt mer” och har ingressen: 

De samlade svenska investeringarna i infrastruktur har mer än halverats under de senaste 50 åren. För att komma till rätta med det politiska systemets oförmåga att hantera infrastrukturinvesteringar krävs ett oberoende investeringsråd.

Författarna  är konsulter vid företag WSP med 14 500 medarbetare i 35 länder, vilket ju är många flera än antalet riksdagsmän och t o m flera än som arbetar i regeringskansliet. De senare är ändå flera tusen. Nej – WSP tycker att det hela kännetecknas av ”oförmåga” och man känner sig inte heller rädda för att ta på sig fler uppgifter än infrastrukturen. Tvärtom:

 Investeringsrådets uppdrag bör inte begränsas till transportinfrastruktur. I dag saknas en systematisk samhällsekonomisk utvärdering av en rad offentliga utgifter av investeringskaraktär, en brist som investeringsrådet lämpligen kan ta sig an. Investeringsrådet bör även hålla ett vakande öga på infrastrukturinvesteringar inom privat och semi- privat sektor.

I de privata företag är styrelsen ansvarig och inom statlig förvaltning finns det en ansvarsfördelning som däremot saknas i den kommunala sfären. Inga Britt Ahlenius tog upp detta för en tid sen i fyra artiklar i DN och där hon bl.a skriver:

I staten finns en tydlig rollfördelning mellan politiker och tjänstemän – verkschefen är ansvarig inför regeringen och leder en förvaltning med viss självständighet enligt regeringsformen. En sådan rollfördelning saknas i kommunerna – enligt kommunallagen är politikerna ansvariga för all verksamhet.

Det som artikelförfattarna i Sir Humphreys anda önskar är på kommunal nivå ofta redan en verklighet. Stora beslut som är kostsamma för skattebetalarna tas utan en föregående offentlig diskussion som är värd namnet. Enda underlaget är någon form av utredning som ger legitimitet till besluten. En sådan typ av utredningar är handelsutredningar. De beställs i stort sett varje gång en större handelsetablering skall planeras. Utredningarna har en identisk uppläggning. Samma variabler behandlas liksom det som aldrig behandlas, t ex dessa etableringars konsekvenser för samhället i stort och inte endast för konkurrerande handel.

Resultatet av dessa förmodat objektiva och sakliga utredningar kan du enkelt beskåda bara genom att studera din närmaste omgivning. Sverige har efter 1960-  och 70-talens massrivningar av svenska stadskärnor övergått till att konkurrera sönder det om är kvar av dem med en massiv etablering av köpcentra. Förverkligas alla planer får vi inom de närmaste åren, nittio nya köpcentra och sjuttio kommer att uppgraderas. Trots alla år av planeringsmisstag behandlas en köpcentrumetablering som något opolitiskt och den som påstår något annat avfärdas med att ”man ju inte kan lägga sig i marknadskrafterna”. Vem är det så som bedömer vad marknadskrafterna vill. Ja, det är just sådana konsulter som nu tycker att de borde få bedöma alla investeringar i landet  då det ”politiska systemet visat oförmåga att göra det”.

Slutklämmen i artikeln i Svenska Dagbladet är ändå bäst. Den är som ett direkt citat från Sir Humphrey, rådgivaren åt The Prime Minister.

imagesVem värnar basen för långsiktig tillväxt och välfärd när den senaste opinionsundersökningen ligger högst i pappershögen på partistrategernas skrivbord? Det är mot denna bakgrund man ska betrakta vårt förslag om ett oberoende investeringsråd.

4 thoughts on “Mr Humphrey skriver debattartikel”

    1. Tack Dominic
      Jag vet inte om det funkar med din länk men annars kan man nog söka på rubriken. Jag själv har varit inne så många gånger på SvD att jag inte kunde ordna en länk.
      mvh
      Anders

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s