Att välja – i Kristianstad

IMG_8036I Kristianstad kommer inom kort inlämnas en begäran om folkomröstning. Mot den står en ohelig allians av alla politiska partier som håller fram sitt enda alternativ till medborgarna. Den lokala tidningen  ställer in sig i ledet och skriver om demokrati.

I Kristianstad vill flera tusen invånare ha en folkomröstning om man skall tillåta byggande av ytterligare ett köpcentrum (C4Shopping) utöver det som redan byggs. De som står bakom kravet på folkomröstning beskylls i den lokala tidningen för att företräda särintressen. Det är det lokala näringslivet som hängs ut. Att finansiärerna bakom C4 projektet skulle ha andra motiv än det egna intresset verkar inte ha slagit redaktören. I stället talas om rätten att i marknadsekonomin utnyttja etableringsfrihet för att  ”på bästa sätt tillgodose konsumenternas behov”.  Att tala om behov i sammanhanget är missvisande. Ekonomen Keynes talade på 1930 talet om att när människors behov i slutet av sekelskiftet skulle vara uppfyllda så kunde man ägna sig åt något annat än att arbeta för att konsumera. Han fick fel. Han glömde begäret. Det är detta som köpcentra spekulerar i. Det behov man kan tala om i sammanhanget är det internationella finanskapitalets behov av placeringar i stora och lättöverskådliga enheter med likartat innehåll.

För att motivera den onödiga satsningen C4 har finansiärerna hittat på ett eget begrepp som de anser skall finnas behov av – familjeshopping.

Att vara emot detta projekt menar Kristianstadsbladet är detsamma som planekonomi.

Ja – det är ju vad alla kommuner gör. De har planmonopolet. Man gör översiktsplaner och detaljplaner för att få underlag för hur staden skall utvecklas. Att insinuera att opposition mot projektet skall ha med gammalt öststatstänkande är en grov förolämpning. Är det något som för tankarna åt det hållet är det hur den samlade politiska eliten och pressen agerar i Kristianstad.

Ledaren i Kristianstadbladet övergår till att handla om hur demokratin fungerar. Det som egentligen skrivs är hur den representativa demokratin fungerar.

Politikerna är valda för att ta ansvar, för att se till det allmännas bästa

Den andra satsen i meningen är vad den representativa demokratin handlar om – att fatta beslut som ligger i medborgarnas intresse. Ansvar – ja den företagare som drabbas av något som ytterst är ett politiskt beslut – han får ta ansvar. Han får stå för ekonomiska och andra konsekvenser. En politiker tar aldrig ansvar i den meningen, i värsta fall tvingas vedebörande avgå och lämna problemen till någon annan.

Professorn i statsvetenskap Peter Esaiasson menar att

I en internationell jämförelse tillhör den svenska representativa demokratin de mer elitistiska systemen. Vår konstitution innehåller inget av de mer kraftfulla sätten att ge folket direkt inflytande över besluten: folkomröstningarna är rådgivande, folkinitiativen prövas av fullmäktige, och det saknas möjligheter att återkalla mandat före nästa valtillfälle.

Det var inte demokratin som infördes i och med riksdagsvalet 1921. Det var den representativa demokratin.

 Jämfört med våra grannländer är våra kunskaper i historia, inklusive det egna landets, tämligen bristfälliga. Medan det forna östtyska städerna på andra sidan Östersjön pietetsfullt renoverar sina stadskärnor verkar vi sakna sådant intresse här. I dessa städer finns en medvetenhet om att städerna har funnits länge (som Kristianstad) och har utvecklats under flera hundra år. I sådana miljöer skall man var försiktig med storskaliga projekt. Man skall inte förstöra något som fungerar och ersätta med lösningar vars konsekvenser inte går att överblicka

Idéerna om de stora projekten faller in i ett mönster som startade på 1930- talet där man började tro att det är politikerna som driver utvecklingen framåt. Ofta var motiveringen ett enda ord: utvecklingen. Man trodde sig med hjälp av experter kunna förutse vad som skulle ske i framtiden. Vad som egentligen skedde skrev tidskriften Arkitektur på sin ledarsidan i nr 1/1990:

Det står klart att den byggvåg av externa anläggningar av olika slag som nu drar över landet är på tvärs mot det mesta som varit självklart inom stadsplaneringen sedan funktionalismens zoneringsprinciper dog och, som man trodde , begravdes i slutet på 60-talet. Nu tycks vi i stället med hög fart gå rakt mot stadsbyggandes bankrutt igen.

Det ovanstående skrevs alltså för tjugotre år sedan – men samma typ av storskaliga projekt drabbar nu Kristianstad. En enad politikerfront, från höger till vänster, kallar de som opponerar för ”moraliskt tveksamma” och att deras opposition är en ickefråga. Den lokala tidningen ställer in sig i ledet.

I Göteborg beslutade fullmäktige nyligen trots motstånd från de ledande partierna att en folkomröstning skall genomföras (om trängselskatten). Det som gjorde beslutet om folkomröstning möjligt var att ett parti ändrade sig och tyckte att man inte kunde negligera en stor folkopinion.

Att ta hänsyn till en önskan från flera tusen medborgare. Det är också demokrati.

 

2 thoughts on “Att välja – i Kristianstad”

  1. Hej Anders.
    Tack för detta utmärkta blogginlägg.
    Hans Krohn
    Samordnare för namninsamlingen ”Ja till folkomröstning – Nej till köpcentrum i Hammar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s