Södra Förstadsgatan – gågatan som hoppas på ett köpcentrum

IMG_7535I andra städer kämpar centrumhandlare mot köpcentra. I Malmö sätter den främsta gågatan, Södra Förstadsgatan, sitt hopp till just ett av de kommande köpcentrumprojekten. Är det en vinnande strategi eller måste centrums själ grunda sig i något annat än masskonsumtionen.

 

Under andra halvan av 1990-talet renoverades flera av fastigheterna vid Södra Förstadsgatan. Stråket från Gustaf Adolfs Torg till köpcentret Triangeln hade blivit en attraktiv adress för handeln. Jag arbetade med fem av fastigheterna och hyresnivåerna höjdes rejält, vilket behövdes för att bekosta ombyggnationena. Idén var att gatan skulle vara en attraktion i sig själv. Att man här skulle finna det som inte fanns i varenda köpcentrum.

Det var då det. För 15 år sedan. Då fanns inte köpcentren Emporia eller Entré och Malmö Stad hade en restriktiv hållning till externa köpcentra. Folksam som ägde Triangeln ägde också Mobilia för att hålla koll på konkurrensen.

Nu rapporterar Sydsvenskan om tomma lokaler längs Södra Förstadsgatan. Butikerna längs gatan ställer hoppet till Triangelns köpcentrum som nästa år öppnar sin om- och tillbyggnad i slutet av gatan.

Gallerian Storgatan är nedlagd och ersatt av ett fåtal hyresgäster. Annat var det då det öppnade. Inför öppningen år 2005 hade man på fasaden en skylt med texten:
-Från och med den 4 mars gäller max 30 på Storgatan. Malmös yngsta modegalleria.Man ville markera att denna fastighet inte välkomnade någon som inte såg ut som skyltdockorna.

Storgatan Malmö 2005Det påminner om ett annat fatalt uttalande den gång Triangeln byggdes. I projektet ingick även det befintliga Domusvaruhuset. Det döptes om till DC (Domus City antagligen). Den nye chefen för varuhuset yttrade då att man inte skulle vända sig till människor som var rynkiga i ansiktet. Problemet var då att huvuddelen av dem som bodde runt Domus var gamla trogna konsummedlemmar som under åren fått en och annan rynka. DC lades ner och inkorporerades med det övriga köpcentret.

Det som var en strategi i början på 1980-talet när beslut tog som att bygga Triangeln – är det fortfarande rätt idag? Då hade Triangeln varit en ödetomt i 17 år och man ville få fart på denna del av centrum. Bilden nedan visar Triangeln-platsen 1986

Triangeln 1
Det var galleriornas årtionde. Varuhusepoken hade gått i graven och många av varuhusbyggnaderna delades upp på ett nytt sätt för att passa de nya starka fackhandelsföretagen. Kedjorna vars namn vi sett upprepade till leda i både köpcentra och stadskärnor bredde ut sig. En ny glasbyggnadsteknik hade kommit. Att ha butikerna under en överbyggd gång med glastak trodde man skulle vara en attraktion i sig.
Triangleb MalmöTriangelns köpcentrum byggdes under fastighetsbubblans årtionde. Det blev ingen bra affär för Folksam. Återstår att se hur det utbyggda Triangeln skall löna sig. Attityden är kaxig. ”Nästa år tar vi över hela stan” står det över ingången. Kanske det – det som är kvar då.

Köcentrumkonceptet är en gammal idé. Det dök först upp i sin moderna form (lufkondtionerat inomhuscentrum i två våningar) i Minneapolis, USA, år 1962. Sen sju – åtta år sedan bygger man inga fler i USA. Det går dåligt för både köpcentra och dess ägare. Undantaget är det största köpcentrumföretaget, Simon Properties, som väljer att investera utomlands, framför allt i gamla Östeuropa. I Polen, Ungern, Tjeckien är människor lika sugna på ökat materiellt välstånd som vi var i början på 1980-talet. De breda axelklaffarnas tid.

Det brukar sällan vara bra att upprepa en idé en gång till. Något nytt har hänt under tiden. Verkligheten utvecklar sig, den står inte still. Men utvecklingen går aldrig fram efter en linje som går att förutse. Det uppstår brott på linjen och utvecklingen går i en ny riktning. Det som skett i USA har ännu inte gjort intryck på Sverige. Inte heller den växande internethandeln. I England där stadskärnorna töms och upp till en tredjedel av alla lokaler står tomma i vissa städer – där räknar man med effekten av internet. Ca 40% av t ex beklädnadshandeln och 20% av livsmedelshandeln tror man kommer att ske via nätet.

Frågan är vad stadens centrum skall vara om det inte blir handeln som dominerar längre. Vi har länge utfordrats med idén att livet i centrum är en fråga för handelns folk. I många kommuner ser man det hela på det sättet. Städerna växte upp kring handelsplatser har det hetat. Torget blev en förebild och sen fick vi varuhus, gågator och gallerior.  Jag citerar Bengt O.H. Johansson:

– Att städer uppstår och består som marknadsplatser är ett lika vanligt som förenklat påstående. Städer har fler funktioner som säkerhet, samarbete, produktion, skatteindrivning, rättskipning.  Marknad är en av dem. 

Svaret är att stadskärnans framtid är staden i sig. Staden är viktig bl a för vår självförståelse. Som docent Elisabeth Lilja uttryckt:

– Om man tillägnar sig sin omgivning sätter en identitetsprocess igång. Du får syn på dig själv i världen. Steg två: Du vill bli sedd. Om ingen annan ser dig så finns du inte. En flanör går ut i världen. Det är via sin omgivande miljö, det offentliga rummet, som människan når förståelse av sig själv och sin situation. 

En slutsats av det ovanstående blir ju att vi inte kan ha stadsmiljöer där den som är över 30 år känner sig ovälkommen av galleriors skyltar eller andra dumma påståenden om rynkor. Handeln utgör bara en del i sammanhanget. Det borde nog fler inse.

4 reaktioner till “Södra Förstadsgatan – gågatan som hoppas på ett köpcentrum”

  1. Intressant. Jag fäster mig vid din slutkläm: ”En slutsats av det ovanstående blir ju att vi inte kan ha stadsmiljöer där den som är över 30 år känner sig ovälkommen av galleriors skyltar eller andra dumma påståenden om rynkor. Handeln utgör bara en del i sammanhanget. Det borde nog fler inse.”

    Du menar väl att du hoppas fler ska känna sig ovälkommna i dessa kommersiella miljöer, så att de icke-kommersiella miljöerna inte blir så folktomma? Eller varför skulle du annars vilja förbjuda dessa platser som tillåts explodera i kommersiella budskap och som bevisligen uppskattas av många? Trots allt är 99% av staden befriad från påträngande kommersialism. 1% kan kan rimligtvis inte utgöra ett reelt problem för den som är allergisk mot sådant. Däremot kan jag tycka att det är relevant att diskutera handelns utformning vid kollektivtrafikens knutpunkter, t.ex Slussen, då man ”tvingas” använda dessa platser. Men ingen tvingar någon att gå in i en galleria.

    Gilla

    1. Tack för din kommentar Sven.
      Nej, jag varken kan eller vill förbjuda en viss typ av handel. Handelns kommersiella budskap visar oftast upp en bild av människor i yngre åldrar. Det kan säkert tilltala den som är äldre också. Man identifierar sig med en yngre bild av sig själv. De exempel jag tog upp tycker jag fortfarande är ett uttryck för dåligt omdöme. Det reglerade sig själv. De rynkiga kunderna slutade komma och de utan rynkor var då inte lika många.

      Jag måste däremot invända mot att de som inte gillar läget har resten av stan att vistas på. Södra Förstadsgatan är huvudstråket genom staden. Av rena trygghetsskäl vill man gå där , åtminstone kvällstid. Sen är det som jag citerade så att människor vill se och spegla sig i andra. Då går man där det finns folk.

      Slutligen tycker jag det är angeläget att diskutera vad som sker i stadskärnorna om inte detaljhandeln förväntas skapa liv och rörelse. Ett första steg för många politiker och planerare är att inse att staden i dess mest centrala del är mer än handel.

      Gilla

  2. Observera att det jag skrev gäller centrala handelsprojekt. Jag har läst andra inlägg på sin blogg och håller med dig i en del av kritiken av externhandeln. De stora bygg- och fastighetsbolagen jagar ständigt nya affärsmöjligheter. Om vi inte tillåter nya projekt centralt i våra städer så kommer all deras hunger riktas mot periferin. Och det tror jag inte staden vinner på.

    Gilla

  3. Sven, tack för ännu en kommentar.
    Jag tycker inte man behöver inta en defaitistisk syn, dvs vi måste tillåta köpcentra i innerstaden för att mota de utanför stadens gränser. Återigen – att börja med att diskutera vad stadens centrum kan vara – inte bara handel – kan leda till en annan syn som jag tror bättre stämmer med människors behov. Som inte alltid stämmer med marknadskrafternas.
    I tidskriften Arkitektur berättar man om ett projekt som skall omvandla den kanske främsta boulevarden i Sverige – Kungsportsavenyn. Idag ett sunkigt stråk med snabbmat och ölställen. Det vill man omvandla till ett stråk för konst och kultur. Då kanske jag och min fru vågar gå där på kvällarna igen. Politikerna gör ett val när det startar ett sådan projket.
    I Kristianstad skulle stadskärnan och de lokala företagen kanske kunnat fortsätta vara huvudattraktionen och bidra till renässansstadens överlevnad, i stället för att hotas av ett gigantiskt köpcentrumprojekt, ägt av fransk/holländska pensionsfonder. Kristianstadsborna kommer säkert att utnyttja denna galleria nästa år. Men det är inte konsumenter som har bett om dess tillkomst. Det är politikerna som med deras egna ord lobbat hårt för projektet. Det är också ett val – i en annan riktning.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s