Hästkött och köpcentra

rolig_hast_fotografiska_tryck-rf707464819c344f78544f7259593915c_8ld0z_400Den nu aktuella diskussionen i hela Europa om hästkött i livsmedelsprodukter där det inte borde vara det – inbjuder till intressanta moraliska reflektioner.

Det bör med en gång sägas att det inte är farligt att äta hästkött, men vi bör få veta att det är det vi erbjuds och inte något annat. I hästköttsfallet så visade det sig att näringslivet inte gick att lita på. Vi köper en produkt av Findus, Dafgårds eller IKEA och det är dessa företag vi anser skall veta vad de säljer.
Det som skett är inte den första incidenten när det gäller mat. Nyss var det fläskkött som således som nötkött och för ett tag sen skakades ICA företagen av den fuskmärkning av köttfärs man ägnade sig åt.

Livsmedelsföretagens VD Marie Söderqvist försvarar hästköttshistorien med med att man blivit lurad av sina leverantörer. Marie Söderqvist är en f d  journalist och PR konsult, känd från TV soffor.

Av ovanstående bör noteras följande:
1. Nånannanismen. Det var inte vi – det var någon annan.
2. Lobbyismen. Den som går ut i svaromål är inte en person som är känd för att kunna något alls om mat. Däremot för att kunna prata. Varför har Livsmedelsföretagen anställt just en person med sådan bakgrund som VD? You guess.
3. Systemfel. Matskandaler av de slag som nämnts får inte inträffa. Det är ett systemfel i hela branschen när det ändå gör det. Det får för stora konsekvenser.

Vad har nu allt detta med våra köpcentra att göra?

Jo, som fallet är i Kristianstad så är fenomenet nånannnanismen i fullt sving. Det hänvisas till utredningar som visar på behov och på Kristianstads upplevda hot från sydvästra Skåne. Lobbyister behöver man inte anställa för detta –  det sköter den lokala pressen om.

Systemfel. Köpcentra är för stora för att få misslyckas. Vad som händer när de ändå gör det kan beskådas i Malmö där köpcentret Entré går för halv maskin och misspryder i sin aparta form en hel stadsdel. Ett kommunalråd i Kristianstad erkänner denna risk men tycks inte vilja göra något åt det mer än att vara orolig. Vad gör han om oron besannas? Slutsatsen är naturligtvis att risken att ett fallisemang inträffar skall vara omöjlig. Det åstakoms genom att inte tillåta att så mycket handel samlas i en enda byggnad.

Då invänder kanske någon att även i en vanlig stadskärna kan ju butiker och annan service hamna i svårigheter med tomma lokaler som följd. Förvisso – men problemen uppstår successivt och den fastighet där varje enhet ligger kan anpassas till annat ändamål. Problemen i ett köpcentrum måste lösas för hela centret i ett svep. Det tar tid och det blir dyrt och det blir framför allt inte av. Byggnaden är inte gjord för anpassning till något annat.

De som borde uppröras över detta (politiker) tycks sakna den uppsättning värderingar i dessa frågor som borde väglett dem till ett ställningstagande mot stadskärnors erodering. Detta är inte något speciellt i fallet med köpcentra. Det pågår en debatt om ensidigheten i s k New Public Management där myndigheter alltmer mäter sina resultat i kvantitativa rapporter. En myndighet, Innovationsrådet har gjort en enkät till 205 myndigheter och frågat om deras innovation, kvalitet och verksamhetsutveckling. Jag citerar ur sammanfattningen:

  • — över 40 procent av myndigheterna uppger att systematisk inhämtning av kundernas uppfattningar inte är en del av myndighetens strategi.
  • Hur ska man tolka att 61 procent av myndigheterna inte tycker att det är relevant för deras verksamhet att arbeta utifrån kundernas livshändelser när över 70 procent av myndigheterna har allmänheten som målgrupp?

Är det någon som tror att kulturen är annorlunda i våra kommuner än vad den är i våra statliga myndigheter? Även privata arbetsplatser drabbas i allt större utsträckning av detta fenomen som också kallas ”lean”. Det kan på ett bankkontor ta sig uttrycket att anställda får upp till åtta mail om dagen från ledningen med frågan: Vad gör du nu?

Vi måste begära att myndigheter och kommuner i större utsträckning leds av klart uttalade värderingar och inte av ett ständigt förlitande på målstyrning bara genom det som går att kvantitativt mäta.  Hur mycket man än beräknar köpkraft och behov av nya köpcentra så tycks det ändå bli problem. Om det nyöppnade, jättelika köpcentret Emporia, skulle haft 18 500 besökare den dagen jag tog bilder – varför såg jag nästan inga kunder i butikerna?

”Jag tror inte att vi har byggt för många (köpcentra)
– vi har rivit för få.”

Citatet ovan kommer från en artikel  nyligen i Atlantic Cities. I USA går det dåligt för köpcentrumindustrin.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 16.02.54

 

Statistiken visar att hyrorna i köpcentra i USA minskar, vakansgraden ökar och efterfrågan minskar den också.

 

Det går dåligt för de stora köpcentrum ägare – utom i ett fall: Simon Property Group. Simon Property Group är storägare i Klepierre som äger Steen & Ström.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 16.03.41

Varför går det bättre för Simon Property Group? Jo de har flyttat sitt intresse från USA till Europa. De amerikanska investerarna ökade i framför allt Storbrittannien enligt Wall Street Journal. Resultatet är en utvandring av handel från de engelska stadskärnorna  till köpcentra. Analytikerna, dvs de som lever av att skriva rapporter och även ge råd till investerarna tror att den negativa utvecklingen för stadskärnorna kommer att fortsätta.

De som har tillåtit byggandet av stora köpcentrumanläggningar i det kommunala planmonopolet måste inse att detta kommer att hända även här. Städer har i Europa vuxit långsamt under hundratals år. Sen kom modernismen och förespråkade rivning av det gamla och byggande av storskaliga projekt. I England förstörde dessa tankar genom rivining mer än vad Luftwaffe åstadkom. I Sverige rev vi i våra stadskärnor och ersatte med varuhuslådor. Köpcentret som idé kom till 1962 i Minneapolis. Det passade som hand i handske för den modernistiska ideologin. Funktionsuppdelning. Bo här, arbeta där och handla på ett tredje ställe

De mesta av detta ångrar de flesta idag utom vissa grupper (jag vill inte nämna dem här, ni förstår ändå).

Det räcker emellertid inte med att ångra. Man måste också ha en klarsyn i gråten. Ett köpcentrum är ett barn av en tid då planeringen överläts till människor som trodde sig veta hur framtiden skulle bli. Som ville utrota historien. Därför blev och blir köpcentra monofunktionella och utan samband med sin omgivning.

One thought on “Hästkött och köpcentra”

  1. Här skriver Olle Johansson, som driver en mindre skoaffär i Kristianstad.
    Jag driver den i fjärde generationen i samma familj. Skotraditionen finns i familjen sedan 1800-talet och nu är en femte generation min son Ola är på väg att föra traditionen vidare.
    Se detta som en förklaring och känsla för traditioner och en positiv hållbar utveckling av våra stadskärnor.
    Jag har träffade några kunder i lördags från Lund , Malmö o. Helsingborg, som intygar vilken skada centrum i dessa städer har lidit p.g.a. ”externhandels explosionen” i dessa städer, som är ”något” större än Kristianstad.
    Varför kan inte våra marknads liberaler bl.a. i Kristianstadsbladet eller våra folkvalda kommunpolitiker ta till sig något av detta, utan istället låter sig styras av dessa riskkapitalister på Hammarshus här i Kristianstad, som dränerade KappAhl?
    OBS, jag är INTE emot konkurrens, men jag försöker alltid leva i verkligheten och ta lärdom av andras fel.

    Ansvariga kommunpolitiker eller andra som tror det är fel, utveckla gärna era sakliga argument, alltså inget allmänt flum, gärna någon från kommunalfullmäktige i Kristianstad, som har det yttersta ansvaret för den långsiktigt hållbara utvecklingen av vår unika stad Kristianstad.

    Det finns sakliga argument för risken för Kristianstad, som det finns många exempel på bl.a. här på denna sida.
    Presentera också worstcase för oss kommunskattebetalare och kostnaderna som drabbar oss, som i sin tur drabbar kärnverksamheterna i Kristianstad kommun.
    Det har t.o.m. gått så långt att man smutskastar att man skulle fråga kommuninvånarna i en folkomröstning, som är på gång att krävas genom en pågående namninsamling med krav på folkomröstning!
    Är inte det demokrati att fråga dem som få vara med att betala?
    Kristianstad kommun är väl inget riskkapitalbolag, som spelar med kärnverksamheterna eller höjd kommunalskatt som följd av ovarsam hantering av kommuninvånarnas kommunalskatt, som allt kommer från någons intjänade pengar och ficka, som våra folkvalda fått förtroendet av att förvalta?
    OBS år efter år är det underskott i kärnverksamheterna här i Kristianstad!
    Att låta sig styras av kapitalet på detta sätt, som på många andra ställen i Sverige och världen visat sig vara fel skapar inget förtroende i kommande val.
    Läs här ett par exempel hur de s.k. marknadsliberalerna på Kristianstadsbladet ser på en hållbar stadsutveckling i Kristianstad


    KB 130218 Stad i nytt ljus
    KB 130209 Stadskärnans kraft
    KB 130226 Östra centrum i het spekulation

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s