Köpcentruminvesterare är inga samhällsbyggare

I en artikel i DN den 8 september beskrivs vad som kallas en överetablering av köpcentra. Sant är att vi haft en utveckling där antalet köpcentra ökat utan någon egentlig diskussion. Projekten blir allt större och man vill nu bli “urbana” och inkludera offentlig service. Det vore en icke önskvärd utveckling.
Stockholm t.ex. har mer köpcentrumyta per tusen invånare än fyrtio större städer i Europa. Stockholm har 879 kvm, mer än dubbelt så mycket för snittet av dessa fyrtio städer. I städer som Paris, Lyon , Lille och Marseille varierar ytan mellan 140 och 260 kvm och i Frankrike protsterade nyligen motsvarigheten till kommunförbundet mot ytterligare utbyggnad av köpcentra. L’Assemblée des communautés de France (ADCF) som organisationen heter representerar 40 miljoner franska medborgare.
En stor del av detaljhandeln äger idag rum i köpcentra. Snart öppnar jättelika Mall of Scandinavia. I oktober öppnar nästan lika stora Emporia i Malmö. I Kristianstads vackra stadskärna från 1600-talet vill företaget Steen& Ström angöra ett 315 m långt köpcentrum, likt en Finlandsfärja, längre än Gallerian i Stockholm med sina 250 meter. Anläggningar av detta slag ägs av specialiserade fastighetsbolag vars ägare inte sällan är utländska pensionsfonder. Det holländska Unibail- Rodamco är det företag som står bakom projektet Mall of Scandinavia. Ett annat bolag är nyss nämnda Steen& Ström som ägs av franska och holländska intressen. Holländska Eurocommercial är ett tredje exempel.
Hur har det blivit så att Stockholm utmärker sig så i detta sammanhang? En förklaring ger Ola Andersson i boken Vykort från Utopia, som beskriver utbyggnaden av förorter sammanhållna med motorvägar och tunnelbana i Stockholm. Däremellan skogsområden. Nybyggda bostadsenklaver behövde varuförsörjning Köpcentra i olika storlekar blev lösningen. Att Sverige blivit det land som leder köpcentrumligan mätt i yta per invånare är något som skett utan större debatt. Tidskriften Arkitektur hade 1990, ett temanummer om externa handelsanläggningar. I en ledare avslutade man med orden:

Det står klart att den byggvåg av externa anläggningar av olika slag som nu drar över landet är på tvärs mot det mesta som varit självklart inom stadsplaneringen sedan funktionalismens zoneringsprinciper dog och, som man trodde, begravdes i slutet av 1960-talet. Nu tycks vi i stället med hög fart gå rakt mot stadsbyggandets bankrutt igen.

Någon vidare diskussion har vi inte haft sen ovanstående skrevs. I Stockholm har man visserligen protesterat mot gallerior vid Odenplan och Slussen men i det stora hela har utvecklilngen fortsatt i samma spår. Inte ens debaclet med Boultbee ledde till någon diskussion om köpcentras roll.

Många städer och kommuner har alltför länge lämnat över frågan om hur man skapar ett livaktigt i centrum till företrädare för handeln. Dessa företrädare är idag ofta ett fastighetsbolag som äger en galleria eller ett köpcentrum. Därför talas det mer och mer om att gallerior och köpcentra skall vara mötesplatser gärna med det numer uttjatade tilläget upplevelser. Med detta vill investerarna att köpcentret som sådant skall hamna i fokus snarare än de enskilda butikerna. De är ju ändå desamma överallt. Men köpcentra är inga offentliga platser. Att skapa ett centrum som är dels en offentlig plats och förhoppningsvis också en attraktiv sådan är helt enkelt inte handelns eller fastighetsägarnas uppgift utan kommunens. Naturligtvis skall man lyssna på vad alla medverkande har att säga men ansvarsfördelningen måste vara tydlig. Köpcentrumbolagen vill gärna känna sig som samhällsbyggare och ger ut rapporter och skrifter om olika frågor.
Ambitionen är att fler funktioner i samhället skall inordnas i köpcentren. Ett exempel på detta är den rapport som citeras i DN artikeln och som getts ut av KF Fastigheter. Där citeras kollegan Steen & Ström: Framtidens köpcenter måste placeras centralt. Och de måste innehålla allt från bibliotek, vårdcentraler och kontor till mötesplatser, restauranger och bostäder.
I DN artikeln intervjuas VD för KF Fastigheter och kommenterar den ökade konkurrens mellan köpcentra med orden: Nya anläggningar kommer och andra försvinner. Det är en del av handlens utveckling. De må så vara. Men om framtida köpcentra enligt KF Fastigheter även skall innehålla offentlig service som bibliotek och vårdcentraler så kan man inte ha en sådan laissez- faire attityd. Bibliotekens och vårdcentralens vara eller icke vara skall inte bestämmas av köpcentrumbolag i Frankrike eller Holland. eller för den delen i Sverige. Den cyniskt rättframma attityden är inte tyvärr inte ovanlig. Köpcentrumbolaget Klépierre (ägare av Steen & Ström) som i höst öppnar ett av Skandinaviens största köpcentra i Malmö – Emporia har som motto :
Klépierre Shopping Centers – A Massmedium for a Capitive Audience.

Budskapet är att man är sig själv nog. Den omgivande staden intresserar inte. Ett köpcentrum har dock en mycket stor påverkan på stadsbyggandet långt utanför dess närmaste omgivning. Servicen i grannkommunen blir ofta lidande och är svår att återställa.

Det är tjugotvå år sedan som tidskriften Arkitektur efterlyste en diskussion om vad köpcentra gör med vår stadsplanering. Vore det inte dags snart att ta den diskussionen.

2 reaktioner till “Köpcentruminvesterare är inga samhällsbyggare”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s