Mobilias kulisser

I Sydsvenskan den 14 april beskrivs arbetet med ombyggnaden av Mobilia. Bilder av gångna tiders textilarbetare som arbetat i det som var Mab och Myas textilfabrik, omvandlas nu till dekorationer i betong för att bilda inramning till det ombyggda köpcentret. Delar av den gamla fabriken sparas och nya byggnader tillkommer. En del av de nya byggnaderna får en fasad av tegel som specialbeställts för att passa de ursprungliga husen. Teglet skall vara ett medel i konkurrensen med Emporia och Triangeln som enlig samma artikel lockar med nybyggen och glas.

De andra bygger nytt, men vi är stolta över vår historia. Det här är på riktigt, det är unikt, säger marknadschefen Maria Svensson.

Nu är det väl så att det knappast är köpcentrets historia det handar om. Det är en helt annan historia. Det lär från början ha varit så att några herrar satt på Savoy och talade om den gamla textilfabriken och att man skulle kunna göra om den till ett köpcentrum. Intill herrarna men med ryggen vänd mot dem satt enligt skrönan, Anders Wall och lyssnade. Efter en stund gick han till telefonen (det fanns inga mobiler på den tiden) och via en mäklare köpte fastigheten de andra pratade om. Sen har andra ägare passerat som t.ex. advokaten Magnus Lindholm. Under andra halvan av 1980 talet köptes Mobilia av Folksam som då påbörjat arbetet med Triangelnprojektet. Man ville ha koll på konkurrensen från Mobilia. Ungefär så är historien. Sen skall vi inte glömma alla butiker som funnits där under åren. Dom kan man väl också vara stolt över. Men köpcentra är ändå, handeln får ursäkta, fastighetsprojekt. Fråga de nuvarande ägarna om den saken.

Att hänga upp porträtt av de fastighetsinvesterare som passerat Mobilia under årens lopp blir nog inte lika användbart i marknadsföringen som textilarbetare och gammalt tegel, även om det vore på riktigt som marknadschefen sa.

M.Christine Boyer är professor i arkitekturhistoria och urbanism vid Princeton University. Hon har beskrivit fenomenet med de kulisser som nu skapas i Mobilia:

The nostalgic arts of preservation on display at historic devevelopments…borrow heavily from the nineteenth-century genres of the exhibition hall, the panoramic spectacle, and the tableau vivant. Both the old forms and the new are arts of commercial entertainment and imaginary travel; both are image spectacles, scenographic visions relying on art of verisimilitude (man får saker att verka så verkliga att man tror det är sant, min anm); and both present a particular reframing of urban reality. Late capitalism has simply replaced the boulevard with histotricized street malls … which offer the same mix of image and illusion as the nineteenth-century spectacle. This is spectactor art, meant to be quickly scanned, not analyzed in detail, where the pleasure of the view suspends critical judgments; it is commercial art as well, expected to entertain for a profit. And now, as in the nineteenth century, a sense of social insecurity seems to breed a love of simulation. (From Variations On a Theme Park, M Sorkin,ed. 1992)

Här kan du läsa Sydsvenskans artikel

 

 

2 reaktioner till “Mobilias kulisser”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s