Offentlig konst i Vellinge kommun (2)

Det är intressant detta med konst på offentlig plats. Hur många av dina vänner brukar kommentera något konstverk de sett? Inte många – men det händer. Det händer allt för sällan då det är intressant. Nu har vi i Falsterbo fått ett konstverk som privat donation vilket jag skrev i det förra inlägget. I samband med donationen beställde Nämnden för Medborgarservice som det heter – en policy för hur man skall hantera donationer. I samband med att en grupp tjänstemän skapade policyn passade man på att tala om att man inte tyckte om den aktuella donationen. Man motiverade sitt avståndstagande med ett antal påståenden om varför donationen var fel eller åtminstone var den tänkta platsen för dess placering fel.

Med dessa påstående om vad konst bör vara tog jag mig en titt på ett annat konstverk några kilometer norrut Fortsätt läsa Offentlig konst i Vellinge kommun (2)

Offentlig konst i Vellinge kommun

Vellinge kommun har fått en gåva, en skulptur, en kvinnotorso med en klädedräkt som nedtill liknar ett vågsvall. Den för tankarna till en galjonsfigur.  Den har placerats på Skoltorget i Falsterbo nära en väg som leder ner till Öresund. Det är alltid glädjande när människor skänker konst för att försköna den gemensamma omgivning.

Alla är inte lika glada för donationen.
Fortsätt läsa Offentlig konst i Vellinge kommun

Återbesök i Kristianstad

 

Det här inlägget finns som debattartikel i Kristianstadsbladet den 14 september 2018

Jag gjorde ett återbesök i Kristianstad med några vänner och har bara varit här några gånger sen tiden före förra riksdagsvalet. Då pågick en kampanj för folkomröstning om planen för externcentrat i Hammar. Över 7000 Kristianstadsbors önskemål avslogs senare av politikerna. Nu är det snart dags att öppna externcentret.

Staden har under tiden fått en galleria som ej har gått att fylla med hyresgäster, det står halvtomt. Runt gallerian cirklade polisbilar och poliser stod på vakt när vi är där.

I centrum i övrigt finns numer ett tjugotal tomma butikslokaler och fler lär det bli. Effekten av gallerians och det nya externcentrets tillkomst innebär tomma lokaler och därigenom bortfall av hyresintäkter som till väsentlig del finansierar underhåll av stadskärnans historiska fastigheter.

Samma dag vi var i Kristianstad pågick ett möte i Stockholm som handlade om det s.k. Nobelcentrat på Blasieholmen i Stockholm. Denna byggnad har föreslagits på en plats bakom Nationalmuseum. Förslaget innebär ett brott mot den miljö som det historiska Stockholm uppvisar just på denna plats – från Nationalmuseum, via Östasiatiska museet, Skeppsholmen till Kastellholmen.

En av deltagarna vid mötet i Stockholm var Liberalernas ledare Jan Björklund. Han tycker inte om förslaget till placering av ett Nobelcentrum.

Så här tycker han:

Blasieholmen är en känslig och kulturhistoriskt viktig miljö, och på den föreslagna platsen , ska ett Nobel Center byggas vars utformning helt bryter mot omkringliggande bebyggelse och som Riksantikvarieämbetet menar kommer att skada Stockholm som riksintresse.

Vad som tagit århundraden att bygga upp kan förstöras genom okunniga eller oförsiktiga tillägg.

Björklunds liberala politikerkollega i Kristianstad är den som framstått som främste tillskyndare av både Gallerian och externcentret som nu i dubbelt måtto hotar existensen av en stadskärna som planlades på 1600- talet och vars bebyggelse kan väl mäta sig med det som omger Nationalmuseum i Stockholm.

Liberalerna i Kristianstad behöver nog inte oroa sig för att Jan Björklunds försvar för kulturhistorisk miljö skall innebära en kritik av deras handlande. Deras handlande har motiverats med att man inte kan ingripa mot marknadskrafterna. Det var så man sa i Malmö också när man släppte fram planen för Emporia, köpcentrat söder om Malmö.
Visst kan man ingripa mot marknadskrafterna. Det görs hela tiden – i stort och smått.

Liberalerna i Kristianstad har ju inte lyssnat på annan kritik heller som t.ex. att de förändringar i handeln som internet skapar leder till utslagning av fysiska butiker och köpcentra. Man behöver bara åka till Malmö för att beskåda detta fenomen.

De kan istället – om samvetets känslor skulle drabba dem – söka stöd hos övriga partier som ju också stod bakom besluten.

Det var på så sätt Odyssevs sjömän färdades förbi sirenerna, efter att ha stoppat varandras öron fulla med ull.

Anders Almér

Det kunde ju inte vara sant.

För några år sedan träffade jag en dansk professor i statskunskap. Vi talade om komikern Jacob Haugaard som i september 1994 valdes in i danska riksdagen. Han finns nu avporträtterad i en oljemålning i Folketinget sittandes med benen på skrivbordet.

Jacob Haugaard ställde upp i valet med ett eget program som bland annat innehöll följande punkter:
Mera medvind på cykelvägar
Bättre väder.

Jacob Haugard fick 23253 personliga röster.

Detta val kom Sveriges Radio till kännedom. Man ringde en känd professor i Göteborg som brukar leda valvakorna i SVT. Han hade samarbetat med den dansk jag talat med. Sveriges Radio ringde således upp min danske vän som bekräftade. Jodå – Jacob Haugard var nu dansk riksdagsman.

Sveriges Radio sände aldrig intervjun.

Det kunde ju inte vara sant.

 

Entré sålt för 400 mkr. Affären likadan som Triangelns en gång.

Köpcentret Entré har sålts för 400 mkr meddelar Sydsvenskan . Commerz Real köpte centret 2006, alltså för nio år sedan för 1,5 mdr. Sedan har man lagt ner ytterligare 300-350 mkr.

Fortsätt läsa Entré sålt för 400 mkr. Affären likadan som Triangelns en gång.

Bättre låta skattebetalarna ta notan

Köpcentret Entré i Malmö som har stått mer eller mindre tomt senaste året (n) skall nu fyllas. Eftersom ägarna inte kan hitta några kommersiella hyresgäster i tillräcklig utsträckning så vill man att skattebetalarna skall finansiera det hela. Bibliotek och förskolor och andra ”samhällsnyttiga” verksamheter vill man ha.

Den inställning som ägarna Commerzbank har är ju inte särskilt samhällsnyttig.

Läs mer här  i Sydsvenskan

Limhamns centrum och San Francisco

Detta inlägg är skrivet för och infört i Limhamns Miljöförenings årsskrift 2017

cropped-cropped-cropped-dscf2747-2.jpg

San Francisco är en stad i vilken Sveriges Radio inte har någon korrespondent, till skillnad från i Kigali och Bangkok.
Denna stad påverkar din vardag mer än någon annan stad – tänk Google, Apple, Twitter, Facebook osv. De som hittar på allt detta vill ofta bo i själva San Francisco och inte i fina och tråkiga förorter. De vill bo i hus som är, byggda av små byggfirmor för cirka hundra år sedan och som saknar mycket som Boverket skulle ha önskat. Ungefär som Gamla Limhamn m.a.o. Man trivs och man vårdar sina hus – under stadens vakande öga. Husen har en kort fasad mot gatan, i många fall ca 7,5 meter. Det innebär att det blir många olika hus längs gatan. Det skapar variation och täthet och därmed underlag för verksamheter.

Varför bosätter “The Google Kids” i dessa hus. Varför väljer de inte att bo billigare och använda all den teknik de uppfunnit som gör att de kan leva och arbeta “på distans” utan butiker och restauranger längs gatan? Man behöver ju inte ens butiker eller restauranger. Amazon levererar hem samma dag allt du behöver – inklusive mat. De skulle kunna bo i Silicon Valley, där de ändå arbetar. Bostadsområdena där ser ut som Västra Hamnen. Ändå vill man inte bo där – utan Google och andra ordnar bussar som kör dem till och från arbetet och hem till centrala San Francisco. Kanske känner de som Claus Leger, Malmögalleristen som flyttade från Dockan (Västra Hamnen) med motiveringen: Fortsätt läsa Limhamns centrum och San Francisco