månadsarkiv: april 2012

Köpcentras segertåg

Antag att någon skulle skriva en bok med titeln Köpcentras segertåg. Skulle en sådan bok väcka något intresse? Skulle någon tycka att det vore en intressant bok att läsa med tanke på alla köpcentra som vuxit upp de senaste åren? Skulle någon bli förargad över självmedvetenheten i titeln och tycka att köpcentra har minsann inte varit något segertåg. Många mindre kommuncentra har drabbats i detta segertåg med sämre service som följd.

- Nej, jag tror ingen skulle skriva en sådan bok. Däremot gavs det ut en liten skrift 1965 med titeln Varuhusens segertåg. Den skrev av informationschefen vid KFAI som var KFs arkitektkontor och som ritade de flesta varuhusen. Boken skrevs ursprungligen för att tillmötesgå det utländska intresset för den svenska varuhusutvecklingen. Man upplevde att det fanns ett behov av en svensk edition vilken sålunda togs fram.

Boken är en redogörelse för varuhusföretagen och de olika varuhusen. 1964/65 fanns det i Sverige 114 kooperativa varuhus, 94 varuhus som tillhörde Turitz (EPA) och 63 som tillhörde Åhlén&Holm (Tempo) samt ett smärre antal privata ickekedjevaruhus. Det är en liten skrift till omfånget men avhandlar “de genomgripande förändringar som under decennierna efter andra världskriget ägde rum i de svenska stadskärnorna och som har få om ens några, motsvarigheter i vår stadsbyggnadshistoria” (citat ur förordet till Den stora stadsomvandlingen – Erfarenheter från ett kulturmord (1997)

Författaren till Varuhusens segertåg, Hans Leijonhufvud, ser på varuhusens utveckling på ett helt annat sätt än t ex Anders Wahlgren som gjort filmen När Domus kom till stan och som kan ses på YouTube i sin helhet även om den är uppdelad i sex avsnitt.Han Leijonhufvud inleder kapitlet Att projektera framtidens varuhus på följande sätt:

De stora varuhuskedjor som växt upp under det senaste decenniet har verkat som en pådrivande faktor vid den sanering och förnyelse som pågår i svenska städer. föreliggande stadsplaner har därvid ofta visat sig förlegade och har måst ändras.

En kollega till Hans Leijonhufvud vid KFAI var projekteringsledaren Gunnar Savås. Han gick ett steg längre:

Fastställelse av stadsplan för butiksområden bör därför enligt mångas mening ske efter det att byggnaderna där är skissade enligt det aktuella byggnadsprogrammet. “Det blir annars en meningslös led med innehållslösa former som kräver extra arbete och tidsutdräkt för ändring av stadsplanen”

Att uttrycka sig som hans Leijonhufvud gör i ovanstående citat ur hans bok var säkert inget anmärkningsvärt på den tid då den skrevs. Regeringen fick 1953 riksdagen med sig på en lagändring som gjorde det möjligt för kommunerna att begära zonexpropriation av hela stadsdelar utan föregående redovisad planläggning. (ur Den stora stadsomvandlingen – Erfarenheter från ett kulturmord (1997.

De stora ingrepp som skedde rörde knappast om i rikspolitiken. Tage Erlander nämner i sina memoarer överhuvud inte något om de stora innerstadssaneringarna.

Skulle man idag kunna skriva en bok med en titel som i rubriken på detta inlägg? Med frånvaron av en debatt kring detta tvingas man nog svara ja på frågan.

Grattis till Ola Andersson och A1-arkitekter!

Lämna ett svar

Ola Andersson och A1 arkitekter har tilldelats första priset i tävlingen om Årets Stockholmsbyggnad. När stockholmarna fått välja så blev det dessa ”townhouses” som vann överlägset över alternativen som var bidrag från ”the usual suspects”, ofta stora kartonger med stumma fasader.

Dessa townhouses ligger i Enskededalen /Kärrtorp söder om söder som man säger i Stockholm. Husen är vart och ett 187 kvm och man har ändå fått plats med 15 stycken på en tomt om 3000 kvm. Lågt och tätt med andra ord.

Det är sådana här hus som vi behöver i alla glest bebyggda förortscentra i förortscentra för att försvara rätten till ett urbant liv utanför lattestråken i storstadens gågator.

Kristianstad – nästa till rakning

2 svar

I okotober 2014 skall Kristianstad ha fått sin nya galleria som skall ligga där Domus ligger idag. Den är Steen & Ström som bygger Emporia i Malmö som ligger bakom projektet i Kristianstad. Om diskussionen kring Emporias effekter på omgivande kommuner i Malmö området hittills varit i stort sett obefintlig så har man förstått vad klockan är slagen i Kristianstad. Gallerian skall ses som ett svar på alla projekten i sydvästra Skåne.

Totalt kommer den nya gallerian att omfatta 48 000 kvadratmeter i två plan. Av dessa blir 28 000 kvadratmeter butiksyta för de 70 butiker som Steen & Ström planerar i byggnaden. Dessutom byggs 1 250 parkeringsplatser i ett p-hus i fem plan i den norra delen. 315 meter lång, 60–75 meter bred och upp till 28 meter hög. Östra centrum, eller Kristianstads nya galleria som arbetsnamnet är nu, kommer klart att dominera stadsbilden när den står färdig. Därutöver planeras 4 000 kvadratmeter bostäder på galleriabyggnaden samt 6 800 kvadratmeter bostäder/hotell i ett punkthus vid gallerians södra sida.

I den södra delen blir gallerian 26 meter hög, och i den norra delen 28 meter. Mitten- delen av byggnaden blir som högst 19 meter hög.Omkring 300 000 möjliga kunder med ett konsumtionsutrymme på 18 miljarder kronor finns enligt kalkylerna i kringområdet. Den nya gallerian beräknas omsätta ca 1,2 miljarder 2014.

Som vanligt motiverar man den enorma byggnaden med att den skapar jobb. Hur många jobb i omgivande kommuner som försvinner och ersätts av pendlarjobb har man inte redovisat.

Den nya gallerian kommer att sträcka sig 315 meter längs ena sidan av centrum. Man kommer osökt att tänka på Anders Wahlgrens film När Domus kom till stan som gått i TV några gånger och som nu lyckligtvis kan ses på YouTube. I ett avsnitt som kan ses nedan visar han vad som hände i Norrköping när man skapade ett inomhusstråk liknande det som nu skall ske i Kristianstad. Det tog livet av Drottninggatan som tidigare varit huvudstråket.

http://disqus.com/forums/prodkb/annu_mycket_oklart_med_ostra_centrum/trackback/

Rum och ansvar. Sju frågor om stadsbyggnadskonst

Lämna ett svar

Under 2011 visades en vandringsutställning med namnet Rum och ansvar på olika platser i landet. Utställningen producerades av Brunnberg & Forshed Arkitektkontor AB. Genom Stadsbyggnadskontoret i Malmö fick jag möjlighet att hänga utställningen i Stadshusets foajé under perioden 20 juni – 17 juli.

Själva utställningen bestod av vepor med 7 begrepp och frågeställningar:

Kontinuitet -     Kan man laga den trasiga förorten
Exploatering-   Är lågt och tätt lika effektivt som högt och glest?
Blandning -       Varför är det så svårt att blanda verksamheter och bostäder?
Anpassning -    Är det fult att anpassa till något fint?
Hållbarhet-       Kan man bygga hållbart utanför städerna?
Integration -     Kan bebyggelsens utformning motverka segregationen?
Integritet -        Kan ma bo urbant i eget hus?

En rad kända personer i stadsutvecklingsdebatten medverkar som textförfattare:
Ola Nylander, Peter Elmlund, Eva Sjölin, Torbjörn Einarsson, John Sjöström, Anders Hagsson, Monica Andersson, Jenny Ström Hansson.

Jag citerar ur inledningen av utställningskatalogen:

Med Rum och ansvar vill vi diskutera gestaltningen av rum i den byggda miljön och gestaltningen av det vackra och attraktiva rummet där möten mellan männsikor sker. Vårt fokus är samhällets utveckling utanför stadskärnorna och det låga och täta. Det är där den stora utbyggnaden av Sverige sker. En vardagsarkitektur som få diskuterar eller lyfter fram och som alltför ofta saknar den täta och låga stadens rumslighet.

Idag handlar stadsbyggnadsdiskussionen alltför ofta om att bygga högt, att bygga i en viss stil eller att bygga så billigt som möjligt. Vi menar att det istället är stadens attraktivitet som är det avgörande. Det är till de attraktiva stadsrummen folk söker sig och det är där möten sker. Att skapa attraktiva nya rum i staden är arkitektens ansvar. Det är också den enda långsiktiga och hållbara utvecklingen.

Nu har Brunnberg & Forshed varit vänliga att lägga ut hela texten från katalogen. Här kan du läsa allt.

Varför besöka Lunds centrum?

Lämna ett svar

Vad gör man för att hjälpa en gymnasist inför valet av vidare studier? Då – när det var aktuellt för egen del som förälder, ringde jag Lunds Universitet. Det var ju självklart i Lund det skulle studeras. Jag ringde studievägledningen för den institution som var av intresse, och frågade:

- Kan du rekommendera en bok åt en gymnasist som skapar ett intresse för ert ämne?

Jag glömmer aldrig den besvärande tystnad som uppstod. Det blev inget svar.

Denna episod återkom i tankarna när jag för några år sedan gjorde en utredning åt Lunds stadsbyggnadskontor, med titeln ”Ett attraktivt Lund” (2008). Bakgrunden till utredningen var att Lunds centrum plågades av tomma butikslokaler och en diskussion om byggande av en galleria vid Botulfsplatsen. Jag skall inte fördjupa mig närmare i rapporten. Den finns väl på SBK för den som är intresserad. Mycket hårdraget rekommenderade jag att inte bygga en galleria utan när det gäller handel och service istället satsa på de tråkiga bostadsområdescentra som Lund har.

Nu har Lund fått ett besökscentrum för Domkyrkan så alla intresserade danskar får veta hur det står till med den gamla danska katedralen.

Varför finns det inget besökscentrum för Universitetet, där blivande studenter och alla andra kan få en bild av vad man gör om dagarna. Skulle det inte vara på plats med ett litet besökscentrum för ESS och Max IV likaså? Här finns tre möjliga publikattraktioner. Jag har inte hört ett knyst om att någon funderar i dessa banor.

Glöm gallerior. De kommer inte att lösa problemen med tomma lokaler utan snarare förvärra situationen. Handeln kan inte ansvara för att det blir folkliv i centrum. Det är inte dess upppgift. Inse att tiden ändrats och att andra verksamheter får fylla centrum förutsatt att man skapar platser som är attraktiva.

England visar vägen

David Cameron, den brittiske premiärministern har anlitat en energisk dam som är inne på de tankegångar jag berört ovan. ”Inse situationen”, säger hon. ”Vi måst skaffa andra verksamheter till platser där människor möts för att hålla liv i dessa”

Lyssna på henne här:

Hur länge kan köpcentra överleva?

1 svar

För några år sedan var jag på en konferens om handel i Malmö. Jag träffade VD för Steen & Ström som ju är de som nu bygger Emporia.Jag frågade honom om flexibiliteten i Emporia, dvs hur byggnaden kan anpassa sig till förändringar över tiden. ”Inga problem sa han. Alla innerväggar kommer att kunna flyttas”. Jag svarade att vad jag var intresserad av var om byggnaden kan användas till något annat än handel om det en dag skulle bli aktuellt. Jag fick bara en frågande blick till svar.

I USA hade jag kanske fått ett svar, nämligen att det är mycket svårt att göra något av ett gammalt köpcentrum. Den mest kända köpcentrumruinen är nog Dixie Square Mall i Chicago som Blues Brothers rensade i filmen från 1979. Centret är i samma skick sen dess. Träd växer nu upp ur asfalten och taket läcker. I februari 2010 ville några spekulanter ta över och bygga en stor livsmedelsbutik, men det blev för dyrt att riva ruinen. Något nytt köpcentrum lär man inte bygga. Kolla avsnittet med Blues Brothers.

Gör tvärtom i Vellinge centrum

Lämna ett svar

Sydsvenskan skriver den 16 april att ett område norr om det nuvarande torget i Vellinge centrum kan komma att bebyggas med bostadshus och få lokaler för handel. Tanken är enligt artikeln att man vill göra Vellinge centrum mer attraktivt och att handeln kan stödjas genom att området utvecklas. Även bostäder skall få plats i det nya läget.

Vellinge centrum är ett av de lokala centra som kommer känna av den nya konkurrens som skapas i Malmö i form av köpcentran som Emporia och Mobilia. Tanken är god att stärka den lokala handeln men det är inte handelns uppgift att skapa folkliv och trivsamma mötesplatser. Platsbildning av denna typ är kommunens uppgift.

Torget i Vellinge centrum är mest en parkeringsplats som nu fått övervakning med parkeringsvakter för att skapa lite omsättning på parkeringsplatserna. Bakom huset till höger på bilden ovan finns ett slags inbyggt torg (bilden nedan) av en typ som tyvärr skapades på många platser vid utbyggnaden av förortsbebyggelse, ett centrumtorg som ville efterlikna större köpcentra. Det man åstadkom var en byggnad med baksidor åt alla håll och ingen aktivitet på själva platsen.

I stället för att bygga bostäder och handel på ett område utanför dessa torg i Vellinge borde man överväga att göra tvärtom. Flytta bilarna och bygg på torget. Det är ändå för stort liksom de flesta torg i svenska städer och förorter. Skapa en plats som är trevlig att besöka och vara på. Det handlar om att skapa en plats som har en rumslighet genom omgivande byggnader och som är i en skala som upplevs intim till sin storlek. I detta fall antagligen en fjärdedel av den nuvarande ytan.

Att skapa platser på detta sätt är precis vad Mobilia köpcentrum just nu håller på med. De räknar med att Vellingeborna skall trivas bättre där än i sitt eget centrum. Så behöver det inte bli.

Detaljhandelsvolymen

Lämna ett svar

Diagrammet nedan från Eurostat visar detaljhandelns omsättning i fasta priser från 2003 och fram tills idag. Den röda linjen är Euromedlemmarna och den svarta är alla EU medlemmar. Referensåret är 2005 (den övre horisontella linjen). Nånstans vid 2008 fick utvecklingen en knäck och verkar inte återhämtat sig riktigt ännu. Lustigt nog ökade detaljhandeln det senaste året i Danmark med 8,1% vilket inte finns något fog för mot bakgrund av hur den danska ekonomin ser ut i övrigt.

Center Syd gör nya försök

1 svar

En gråmulen aprildag besökte jag Center Syd. En handfull tomma lokaler och en restaurangavdelning under ombyggnad vittnade om de svårigheter man haft. Jag hann knappt lyfta kameran innan en röst hördes intill mig: ”var kommer du ifrån”. Personen presenterade sig som representant för ägarna. Som sådan är man naturligtvis känslig när någon fotograferar ett ännu inte färdigt ombyggnadsprojekt. Å andra sidan illustrerar detta hur långt ifrån en allmän plats ett köpcentrum är. Ingen skulle fråga mig om jag fotograferade en tom lokal i Lunds centrum. Center Syd invigdes 1991. Det märks att tiden gått. Interiören i Center Syd ser daterad ut. Centret har upplevt bättre dagar. Kävlinge kommun har gått in och stöttat företagarföreningen med 1,2 mkr för marknadsföring. ”Det är en viktig arbetsplats, många arbetstillfällen för kommunen, säger kommunalrådet Pia Almström” Jag har inte hört talas om någon annan kommun som stöttat ett privatägt köpcentrum.2005 sålde det bankägda fastighetsbolaget Tornet för 629 miljoner kronor. Köpeskillingen översteg det bedömda bokförda värdet per 2004-12-31 med 289 miljoner och det bedömda marknadsvärdet med 22 miljoner. Köpare var danska Keops. Ett år senare förvärvade det skandalomsusade fastighetsbolaget Boultbee Center Syd. Nu ägs Center Syd av Cornerstone som i fjol köpte Protego och var med och startade fonden NRF, Nordic Retail Fund. Fonden har sexton investerare, mestadels stora Europeiska pensions- och fondförvaltare. En del av fonden är svensk, en annan finsk. Center Syd finns i bolaget NRF Löddeköpinge.Problemet för Center Syd är det man ser när man kommer utanför. En samling outlets av diverse slag samlade i en oöverskådlig röra som t o m slår Kungens Kurva i Stockholm i oöverblickbarhet. De nya lågpriskonkurrenterna har en bättre relation i förhållandet marginaler / omsättningshastighet. De bryr sig inte om att försöka skapa någon miljö invändigt. Center Syd med sina 21 år på nacken representerar ett tidigare stadium för detaljhandeln. Framöver väntar internethandeln.

Mobilia och autenticitet

Lämna ett svar

Mobilia genomgår nu en stor ombyggnation och utvidning. Man vill bli ett ”stadscenter”. Det skall vara ”stadsmässigt”- gammalt möter nytt. Fastighetsägaren tar samma grepp som man gjort i Sickla i Stockholm. Man utnyttjar äldre byggnader som har en ”patina” för att ge intrycket att detta inte är en vanligt köpcentrum. Man vill som alla köpcentra idag också vara en ”mötesplats”. Av någon anledning vill man att besökaren skall dröja sig kvar lite längre än vad som krävs bara för att göra inköpen.Nyckelbegreppet i sammanhanget är då autenticitet. De gamla byggnaderna från tiden då här var textilindustri skall bidra med känslan att här finns något som är mer äkta, genuint.

En av de stora inom shoppingcenterindustrin, om inte den allra störste var developern, James Rouse, ”The merchant of Illusion” som titeln på en biografi om honom heter. Han banade vägen för något som arkitekturhistorikerna Margaret Crawford kallade ”framgångsrik förpackning av autenticitet”. Rouse förstod insiktsfullt att genuin arkitektur, med alla dess detaljer och associationer förskönade den vanliga syntetiska och karaktärslösa egenskapen hos ett köpcentrum.

Crawford menade att användning autenticitet som ett försäljningsinstrument innebär en uppgradering av värden när varor lånar en aura av kvalitet och autenticitet från sin omgivning. Detta är en process som Crawford och andra kallar en ”commoditization of American Culture”.

James Rouse skapade i Boston i de gamla hamnmagasinen Fanueil Hall och Quincy Market med början 1973. Projektet ritades av arkitekten Ben Thomson som också drev en möbelbutik med skandinaviska möbler i Boston. Gatubelysningen är samma som fanns i Kungsträdgården i Stockholm en gång. Det var landskapsarkitekten Richard Lamb som blev förtjust i dessa.

Samma idé har tillämpats på andra håll som i t ex St Cathterine Docks i London och nu skall alltså greppet tas i Malmö. Här skall de rester av Mab och Myas textilfabrik som ännu finns kvar skapa en patina och autenticitet åt det varuutbud vi känner från alla andra köpcentra.