Sainsbury-flygeln i National Gallery

Sainsbury Wing

Sainsbury Wing

Peter Englund har skrivit en artikel i Dagens Nyheter den 20 november 2016 om  en utställning i National Gallery i London, i den del som kallas Sainsbury-flygeln. Så här skriver Peter Englund:

”ni vet, den där arkitektoniska tillbyggnaden som Prins Charles fördömde som ”en monstruös böld på en mycket omtyckt och elegant väns ansikte”.

 Prins Charles kritiserade det förslag som aldrig blev av.Hans ingripande stoppade det. Vi fick i stället det mycket fina resultat som idag pryder National Gallery. Det var arkitekterna Denise Scott Brown och Robert Venturi som på ett känsligt sätt använde pelarsystemet i den gamla fasaden även i den nya men lät pelarna sakta minska i antal för att när fasadens hörn närmade sig helt upphöra.

Fasaden är nu ca 25 år gammal och det är först nu som Scott Brown/ Venturi vågat kommentera den rasande debatt som uppstod efter Prins Charles ingripande. Den engelska arkitektorganisationen RIBA (Royal Institute of British Architects) kallade Scott/Venturis förslag för ”modernist slime”. Å andra sida kallade Prins Charles det ursprungliga förslaget för ”a carbuncle in the face of a dear old friend”.

Publicerat i Den offentliga allmänna platsen | Lämna en kommentar

”Så ville han själv betala för det”

ringköbingFör ett halvår sedan skrev jag om staden Ringköbing i Danmark. Där hade 500 medborgare samlats till en demonstration mot rivningen av den gamla realskolan. Byggnaden hade under senare år fungerat som musikskola. De medborgare som demonstrerade tyckte att byggnaden var en del av stadens själ.

Stadens styrande framhåller gärna det privata initiativets stolthet – samtidigt som man ger tillåtelse till att riva en stor fin byggnad mitt i stadens hjärta. Läs mer

Publicerat i Stadskärnor | Etiketter | 1 kommentar

”När skönhet och nytta möts”

london-england-red-phone-booths-photo-by-john-ecker-pantheon

Nyklassicism i en telefonkiosk

Den engelska telefonkiosken som vi känner behövs inte längre. Vi har våra mobila apparater istället. Fortfarande finns över nio tusen av den klassiska modellen kvar. Den modellen väcker fortfarande känslor hos engelsmännen. Tidigare i år valdes den som nummer ett i tävlingen ”Bästa brittiska design någonsin”. Som nummer två kom dubbeldäckaren och på tredje plats den engelska flaggan.

Läs mer

Publicerat i Gaturummet | Lämna en kommentar

Corbusier tankar lever fortfarande bland svenska arkitekter. Dags att sluta med det.

accepteraI år är det femtio år sedan Charles- Éduard Jeanneret-Gris eller som han kallade sig Le Corbusier, drunknade  vid Roquebrune – Cap Martin.

Centre Pompidou har en utställning till minne av mannen. Lagom till jubileet har det också kommit tre böcker som går emot den högstämda panegyriken och visar på sidor som arkitekturtidskrifterna inte vill tala om. De var inga tillfälliga yttranden utan fast förankrade åsikter som Corbusier gav uttryck för. Så kallade han 1934 de franska fascisternas gatudemonstrationer för en renhetens väckelse” 1942 skrev han att Hitler kan kröna sitt livsverk med ett grandios opus: Omläggningen av Europa. Läs mer

Publicerat i Problemformuleringsprivilegiet | 4 kommentarer

Bilden av Kristianstad

Svenska stadskärnor

Jag har skrivit en del om Kristianstad på denna blogg. För mycket tycker en del, t ex kommunalrådet Pierre Månsson som inte önskar se mig i staden, enligt vad han sade direkt till mig vid ett möte.

Jag hade därför inte tänkt ägna så mycket mer tid åt staden. Det finns andra som gör. På plats dessutom.

Men ibland blir det liksom för mycket. Läs mer

Publicerat i Problemformuleringsprivilegiet | 2 kommentarer

Om skönhet

Skönhet. I stadsbyggande. Det är inte ofta det ordet används. Annat är det med ord som ”tidsenligt” eller ”släktskap med stadens rum och den moderna människans livsstil”. Det senare är svårslaget snömos uttalat om en ny byggnad i Malmö som bilden nedan visar.

DSCF2556

Nu har kulturredaktören Stina Oscarson skrivit i Dagens Nyheter om behovet av skönhet i stadsbyggande och citerar Harry Schein (minns ni honom?) men hon konstaterar samtidigt att i dagens byggande är det ekonomiska kalkyler som räknas och inget annat. Det hela kan förefalla så uppenbart att det känns lönlöst att kommentera. Men samtidigt ger vi då efter för den utveckling mot förfulande av stadsbyggandet som sker. Några få arkitekter driver en annan linje än den rådande i sitt eget skrå. De flesta andra tiger mest. Med allt större arkitektföretag på en marknad med få beställare är det en risk att kritisera.

En gång i veckan är jag i Köpenhamn. Jag tar Öresundståget från Hyllie, den första/sista stationen på den svenska sidan. Här byggs det en ny stadsdel. Just nu färdigställs Malmös högsta kontorshus. Vad är poängen med det? Att bygga högt. Det blir ju bara dyrt och uppenbarligen blir det inte vacker heller. Flera av de nya husen intill har skeva former. Det är som om husen vill vrida sig ur illa sittande kläder. DSCF2532

Om det inte lutar så är det storskaligt, tvärtemot hur alla stadsmiljöer vi tycker om brukar vara. Att det inte är skönhet som varit avgörande vittnar den stora arenan vid torget om. ”Den var ett bondeoffer” sa det dåvarande kommunalrådet Ilmar Reepalu. Staden skänkte marken intill arena gratis till byggherren som sålde den till ett köpcentrumprojekt. Detta köpcentrum som på kort tid synbarligen avlövar stadskärnan från handel.

En som skrivit om skönhet är den engelske filosofen och författaren Roger Scruton. Att kort beskriva hans uppfattning i många frågor är inte lätt men det räcker antagligen med förmodandet att han representerar motsatsen till Stina Oscarsons uppfattningar. Ändå har han skrivit något som Stina O antagligen instämmer i. T.ex detta:

Beauty is therefore as firmly rooted in the scheme of things as goodness. It speaks to us, as virtue speak to us, of human fulfilment: not of things that we want, but things that we ought to want, because human nature requires them.

 Om skönhet skall uppfattas som en dygd så har vi en bit kvar innan vår allmänna teknocentrism lossnar.

Jag lämnar Köpenhamn och går via Nicolai Plats längs de gamla gatorna från 1730-talet bort mot stationen. Där stiger jag på tåget hem via Hyllie, manifestationen av historielösheten.

Publicerat i Urbana platser | Lämna en kommentar

Gynna inte kaffekedjorna

DSCF1076

 

I en artikel i Economist beskrivs hur Starbucks i England trots 791 caféer inte lyckas gå med vinst. Skälet är att man undviker att betala skatt i landet och då bör man ju inte visa ett postivt resultat. Agerandet har fått Starbucks att försöka ändra sitt renommé.

I en krönika häromdagen skriver Jonas Malmborg i SvD att ”Starbucks gör inte Stockholm till en storstad”. Inte heller Espresso House, Waynes eller de andra kedjorna skapar det som gör att man känner sig som i en riktig storstad. Jonas Malmborg skriver avslutningsvis att för att känslan skall infinna sig

krävs någon form av äkthet i kontakten. Därför kommer jag att fortsätta gynna espressobaren i kvarteret och aktivt välja bort de stora strömlinjeformade kafékedjorna.”

Resonemanget gäller också för kedjeföretagen i allmänhet. Gynna de små lokala företagen. De undviker inte skatt genom att lägga kontoret i Holland. De måste ha en bra relation med sina kunder annars funkar det inte.

Bilden ovan är från Original Coffee Brewers på Valencia Street, San Francisco

 

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Lämna en kommentar

Var ligger Mirum?

Hageby Centrum utanför Norrköping

Hageby Centrum utanför Norrköping

Du har förmodligen aldrig hört namnet Mirum. Men för dem som bor i närheten är Mirum viktigt. Stadsdelen Hageby har i brist på ett riktigt torg eller en offentlig plats inget annat än ett köpcentrum att använda som substitut, och det är köpcentret Mirum. Tidigare hette detta köpcentrum Hageby Centrum; helt naturligt eftersom det ligger i Hageby. Men de dåvarande ägarna, Steen & Ström, tyckte inte att namnet passade för verksamheten så man döpte om det till Mirum, precis som man i Lerums kommun kallade ett köpcentrum för Allum. De boende i Hageby tyckte nog att namnet Hageby Torg fortfarande passade bra, men de blev ju inte tillfrågade.

Att det har blivit så att all verksamhet i en stadsdel, butiker och restauranger hamnar i en och samma lådliknande byggnad, beror på att stadsdelen är planerad så. Miljonprogramsplanering brukar det kallas. Kanske också för att Hageby ligger i Norrköping, staden vars centrum flyttade in i ett köpcentrum.

Nu ägs inte Mirum av Steen & Ström längre och Steen &  Ström är sålt till ett franskt-holländskt-amerikanskt bolag som tycker att småcentrum som Mirum inte är något att ha. Det verkar nu också som ett flertal hyresgäster inte heller tycker att Mirum är där man vill vara. Kedjeföretag som Lagerhaus, Esprit, Jack & Jones och Vero Moda flyttar därifrån. Den nuvarande ägaren, fastighetsmagnaten Olaf Thon är dock inte bekymrad, tomma ytor skall ersättas med norska företag (som han antagligen också äger).
Någon ambition att söka få lokala företag att etablera har inte nämnts. Det brukar inte nämnas i sådana här sammanhang. Lokala företag tycker man inte om i köpcentrum branschen. Det är bara lokalbefolkningen som envisas att göra det. Men de tillfrågas inte heller denna gång.

Så se upp ute i kommunerna där Steen&Ström dragit fram. Deras nya ägare som uppträder under en av delägarnas namn, Klépierre, har inte några långsiktiga ambitioner. Närmast till rakning är förmodligen Galleria Boulevard i Kristianstad. Där bygger man färdigt och tomställer en tredjedel från början. Kanske döper man om centret till något som mer och mer ligger närmre till hands – Krisum.

Publicerat i Köpcentra allmänt | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Shop small

shop small
På Valencia Street hänger skyltar på samma stolpe som gatuskyltarna. De har budskapet ”Shop small. Everyday by the Bay. Ett budskap till medborgarna att stödja de små företagen. Detta är San Francisco och här är medvetenheten om de små företagens betydelse uppenbart större än på andra håll. Motsvarigheten till byggnadsnämnden påbjuder ett minsta avstånd mellan kedjeföretag och om de ändå etablerar så uppstår det inte sällan protester. Ett kedjeföretag som är mycket känt i Sverige fick känna av opinionen men lyckades öppna på Hayes St, dock med en butiksskylt som inte är större än vad som får plats på en brevlåda (nåja men liten i alla fall).

Jag tror det har betydelse att det hänger skyltar som säger att man skall göra inköpen i de små butikerna. Det visar att man bryr sig, att det är viktigt att de små företagen finns.

I Sverige är ju som jag skrivit flera gånger detaljhandeln en småföretagarbransch med ungefär hälften av de nästan 67 000 försäljningsställena utan anställda. Ytterligare en fjärdedel ungefär har högst fyra anställda.

I stället för budskap som här i San Francisco hör man i stället i Sverige en slags stolthet över att man lyckats få ett varumärke till landet som ej funnits där tidigare. Ett varumärke som med stor sannolikhet ingår i ett konglomerat ägt av några fonder.

Just think of it.

Publicerat i Gaturummet | Lämna en kommentar

De mest förortsmässiga förorterna ökar mest

daly-city1

Den amerikanska sångerska Malvina Reynolds (mamma till Chris Kristofferson) körde med sin man söderut från San Francisco. Plötsligt sa hon till mannen att ta över ratten ”I feel there is a song coming up”. Sången var ”Little Boxes” och det man körde förbi var förorten Daly City (på bilden) Läs mer

Publicerat i Urbana platser | 4 kommentarer